Det har tagit fram till nu att bearbeta alla känslor, säkert är jag fortfarande inte klar, men i dag kan jag tänka på dig utan att behöva gråta och få en klump i magen.
Förra året stod jag på toppen av ett fjäll vid ditt årsdödsögonblick och hedrade dig genom att susa nerför på mina slalomskidor. Jag kände mig så nära dig däruppe. Tårar föll och det var svårt att se, men dagen var klar och kall och vit.
I dag satt jag i en bil på väg från fjällen och landskapet omkring mig var grått och snöfritt. Men, plötsligt! Solen vill bryta fram och det ser ut som en grön vårdag däruppe i Storfors. Det är vackert.
Nu är din storasyster hos dig. Vi följde henne till sin vila förra fredagen.
Kram mamma. ❤️
