I väntan

Inte ett vettigt ord får jag ur mig så jag kan skriva något klokt eller roligt eller smart eller vad som helst här på bloggen längre. Sorry.

Så det är så här författarna känner när de får "skrivkramp"? Det är inte kramp, det är olust, kan jag meddela. En känsla av att inget som jag skriver är av något som helst intresse överhuvudtaget, så why bother. Och en liten paranoid känsla som sticker en i sidan och viskar: "allt vad du säger kommer att kunna användas mot dig"...

Jag ska inte lägga ner bloggen, men jag väntar på LUSTEN.

Och jag väntar på sommarlov...

Intet är som väntans tider...

Ibland känns det som om det är det enda jag gör här i livet, VÄNTAR, på något. Kanske inte en slump att min favoritpjäs heter "I väntan på Godot"...

KRAMAR

Skönt

Det som är skönast just nu är att träna. Det är det som verkligen får mig att stå ut med allt och får mig att klara av vardagen.

Jag är så glad att ha möjligheten att få tillhöra idrottslag, det är så underbart att träna och spela matcher tillsammans. Jag har alltid älskat det, även om det kan vara skönt att idrotta och träna individuellt också. Men nu för tiden slår detta med lagidrotten allt, annars skulle jag kanske inte få ändan ur och komma iväg.

Kram!

Det här med maj...

Det är bara att ta ett djupt andetag, hålla för näsan och hoppa bomben rakt ner i maj. Så känner man varje gång maj kommer har jag börjat förstå. Nu är det snart slut på maj, men det underlättar inte direkt eftersom det är just slutet av maj som är, om möjligt, ännu värre.

Nu vill jag inte verka svartsynt här, det är ju mycket trevligheter i maj ofta, men det är bara det att det inte riktigt spelar någon roll om det är trevligt eller otrevligt liksom, det är det här med att det är för mycket.

Fast jag känner mig rätt lugn i år. Orkar liksom inte hetsa upp mig för mycket över alla fester, vernissager, samtal, musikaluppträdanden, friluftsdagar, picknickar, konferenser, utvärderingsdagar, "mysa-med-klassen-dagar", läger, avslutningar eller ens höja på ögonbrynen åt betygssättandet.

Det löser sig nog helt enkelt i år med. Och snart är juni här.

Majkram!

Yes, we can.

Nehej. Kanske dags att göra något åt saken. Vadå för sak? Ja, det finns väl rätt många saker jag skulle behöva göra något åt. Men jag vägrar tro att jag är den enda som inte får saker gjorda som borde bli gjorda. Därför fortsätter jag i lugn och ro med detta. Det är mycket som hindrar mig hela tiden. Nu känner jag mig t ex hindrad av att det blåser ute. Oklart dock vad vinden har att göra med att min telefon behöver lämnas in, eller vad jag nu ska göra åt detta att jag råkade tappa den vid Picadilly Circus så att displayen krossades. Jag orkar inte leta upp kvittot och kolla in försäkringspappret, det är det som hindrar mig mest. Och tanken på att behöva betala pengar för eländet. Eller bli utan telefon ett tag. Eller nåt. Det är mycket som kan hindra en om man tänker efter noga.

Så, det bästa är väl att inte tänka efter så noga då. Antar jag. Bara GÖRA det. Allt kan bli gjort om man bara är en DOER, inte sant? "Yes, we CAN", som en rätt känd man sa en gång i tiden.

Ska se om jag kan TA TAG i lite saker nu då. Få det GJORT helt enkelt.

Snart.

Kram!

Bad timing

Oj, vad länge sedan jag skrev här. London har börjat blekna lite i sinnet men aldrig i mitt hjärta, älskar London! Och det finns en del kvar att kolla in,det var inte så att vi hann se eller göra allt jag ville. Jag skulle kunna skriva mycket om vad jag älskar med London, men har fortfarande dålig lust att skriva blogg. Antagligen beror det på att jag har så mycket i livet just nu så det bara snurrar i huvudet och susar i öronen. Men, jag älskar de artiga, trevliga engelsmännen, språket, historiens vingslag i varje hörn man rundar, byggnaderna, kulturen, traditionerna, jag vet inte varför, men jag känner mig hemma. Storstadspulsen med alla dess ljud, trängsel och rörelse stör mig inte alls som det kan göra när jag är i Stockholm. Jag retar mig inte ett dugg på tunnelbanan. Det är något med London helt enkelt. Jag och dottern hade det så mysigt när vi fick göra precis det vi tyckte om, det var underbart att få spendera tid med henne ensam.

Att komma tillbaka till vardagen och vara sjuk och svag och eländig var mindre kul, det har tagit ända tills igår att känna mig bra, fast jag har jobbat hela tiden (nästan). Det var t ex tråkigt att jag inte var på topp när jag och mina härliga kollegor var och jobbade på vackra Rimforsa strand, och vilken mat de hade där som jag var för sjuk för att njuta av, bad timing. Stackars kollegan som delade rum med mig och blev väckt i ottan av mitt hostande...

Nu mår jag bra igen och har äntligen kunnat spela både fotbollsmatch igår och innebandyträning ikväll, så skönt att vara på gång igen! =)

Kram!

In sickness...

Sjuk. Big time. Legat platt i sängen och knappt kunnat röra mig av svaghet ända sedan jag kom hem.

Jag hostar ynkligt, snörvlar och har så ont i bröstet, vad är detta? Egentligen var jag krasslig redan innan vi åkte till London men då hade jag inte tid att känna efter så noga. Och när vi var i London var jag ju tvungen att försöka kämpa mot, man kan inte direkt ligga på ett hotellrum när man har London där utanför.

Host, snörvel och kryper nu till sängs igen.

Tycker mycket synd om mig själv.

Kram

London calling

"London calling" skriver alla som inlägg på fejan när de drar till London denna vår har jag märkt. Jag undrar om det bara är för att jag själv åker dit i morgon som jag lägger märke till att många verkar åka till London nu, eller om folk åker dit titt som tätt jämt. Antagligen gör de det utan att jag märkt det förut. Själv har jag varit I London två gånger i mitt liv ännu, så nu blir det tredje gången gillt. Hoppas det betyder tur. Jag var i London en gång när jag var typ 15, då åkte vi till Ipswich med judoklubben och den trevlige skotten Ian, som jag och ett par kompisar bodde hos, tog med oss över dagen till London. Jag var överväldigad och kanske för ung för att ta in denna storstad då. Sedan åkte jag dit när jag läste engelska på lärarutbildningen, det var helt fantastiskt och något som lever kvar i mitt minne. Vår i London, amazing!

Nu blir det en helt annan resa dit ännu en gång, och det ska bli så spännande =) Hoppas bara jag inte blir helt lost, jag med mitt fruktansvärda lokalsinne... Håller tummarna för att inga större problem uppstår.

Vet inte om jag kan uppdatera bloggen via mobilen, har inte provat faktiskt. Vore kanske kul med lite bilder här annars =)

Bye, bye, see you!

Kram!