En värld utan dig

"Jag försöker föreställa mig en värld utan dig."

Jag citerar ur Maria Goodins bok En nypa salt.

Orden kommer till mig som ett knytnävsslag i ansiktet och tårkanalerna öppnas ånyo när jag läser den fortsatta beskrivningen:

"En värld där jag inte har någon att ringa till när jag glömt receptet på kycklingsoppa, där ingen bakar min favoritchokladkaka när jag fyller år, där ingen ringer mig en kall vintermorgon bara för att kolla om jag har på mig varma strumpor. Där det inte finns någon som säger till mig att jag behöver klippa håret, eller att jag jobbar för sent på nätterna. En värld där ingen bryr sig om ifall jag äter grönsaker eller inte, eller ifall jag läser i dålig belysning, eller ifall jag inte använder min regnrock. En värld där ingen säger "Kommer du ihåg när...?" eller "när du var liten..." Jag försöker, men kan inte föreställa mig det.

(...) Och när jag kan det är smärtan nästan för stor att stå ut med."

På baksidan av den här boken står det att den ska handla om livslögner, försoning och förlösande kärlek och att den är varm, underhållande och gripande. Ja, det står även att det är "feelgood med en nypa salt", och det säger nog en del om genren.

Men, återigen, den här beskrivningen huvudpersonen Meg gör av sina känslor, de som uppstår när insikten om att hennes mor, som är döende i cancer, verkligen kommer att dö, slår ner i henne, den beskrivningen är så vacker. Så vackert beskrivande de känslor man får när man mister sin mamma.

När man mister sin själsfrände. När man mister den som älskat en över allt annat, obegränsat och ovillkorligt.

En värld utan dig.

Håll käften och var söt

Håll käften och var söt var titeln på en novellsamling om kvinnor av den danska författaren Vita Andersen utgiven på svenska 1979.

I dag kom jag att tänka på den igen. Trots att det var så länge sedan som jag läste den, under mina sena tonår och som ung kvinna, så återkommer den, eller framförallt den fantastiska titeln, till mig allt som oftast fortfarande. Den betydde mycket för mig då, när jag funderade över hur man ska vara kvinna och över kvinnors villkor.

Titeln kom alltså till mig även i dag.

Varför just i dag då?

I dag skulle mamma ha fyllt år igen, om hon fortfarande levat. När jag tänker på mamma tänker jag på vad hon gav till mig, hur hon har påverkat mig. Det har varit svårt genom åren att se klart på det här, jag har pendlat mellan antipati, motstånd och ovillkorlig kärlek, beundran för min mor. Jag antar att det är vanligt.

När jag nu har en egen tonårsdotter hemma blir det extra aktuellt att fundera över detta. Åh, denna ångest över hur vara en bra mor till sin dotter.

Mamma, du tillhörde den generation kvinnor som gav Dubbelarbetandet sitt namn, även om man nog borde kalla det Trippelarbete så här i retrospektiv. Du arbetade heltid, tog ensam hand om barn, hem och därtill om mannen. Kanske är det t o m Quadrupelarbete vi talar om? Du var bara 16 år när du fick barn, gifte dig och började axla den rollen. Du ville göra det perfekt.

När jag går omkring här hemma, eller på jobbet, eller var som helst faktiskt, och retar mig på att det bara är jag som förstår vikten av att ALLTID torka av diskbänken eller tvättstället eller toaletten eller vilken yta den än må vara som man smutsar ner PÅ DIREKTEN och inte SEDAN, då vet jag att det är min mamma som talar i mig. På samma sätt som hon talar i mig när jag menar att man ALLTID lägger tillbaka saker på sin rätta plats PÅ DIREKTEN och inte SEDAN.

Jag vet fortfarande inte om mammas pedantiska gåva till mig är en välsignelse eller förbannelse. Jag har funderat över det många gånger. Ska jag ge den vidare till mina barn eller inte? Hur mycket ska man fostra in sina barn i att hålla ordning? Jag vill inte göra dem bortskämda och oansvarsfulla, men jag vill inte göra dem pedantiska och neurotiska heller...

Det här med att hålla käften och vara söt då?

Mamma var alltid tydlig på den punkten; man ska INTE hålla käften och vara söt. Ibland blev det besvärligt dock när hon inte gjorde det. Visst ville mamma vara kvinnlig och snygg, visst ville väl hon också behaga, och många var tillfällena när hon inte sa vad hon borde ha sagt. Kvinnorna i Vita Andersens noveller var alla offer. Utsatta för orättvisor, grymhet och förnedring drömmer de om att bli någon annan, få ett annat liv.

Men mamma levde i nuet, i det lilla, i det praktiska. Hon fann nöje i oss barn, i ett välstädat, välorganiserat hem, i att sköta sitt arbete och göra rätt. Hon blev glad av sina blommor, av att flytta om prydnadssaker, byta gardiner och möblera om. Självklart kan jag ha fel; men jag upplevde inte att hon drömde om ett annat liv eller ett förändrat jag.

Jag stannar där, det vill jag minnas, det vill jag ska vara hennes gåva till mig att försöka leva efter och föra vidare; att vara här i nuet, att vara nöjd med den jag är och vara lycklig för det jag har.

Men inte hålla käften och bara vara söt.

Grattis mamma.