En värld utan dig

"Jag försöker föreställa mig en värld utan dig."

Jag citerar ur Maria Goodins bok En nypa salt.

Orden kommer till mig som ett knytnävsslag i ansiktet och tårkanalerna öppnas ånyo när jag läser den fortsatta beskrivningen:

"En värld där jag inte har någon att ringa till när jag glömt receptet på kycklingsoppa, där ingen bakar min favoritchokladkaka när jag fyller år, där ingen ringer mig en kall vintermorgon bara för att kolla om jag har på mig varma strumpor. Där det inte finns någon som säger till mig att jag behöver klippa håret, eller att jag jobbar för sent på nätterna. En värld där ingen bryr sig om ifall jag äter grönsaker eller inte, eller ifall jag läser i dålig belysning, eller ifall jag inte använder min regnrock. En värld där ingen säger "Kommer du ihåg när...?" eller "när du var liten..." Jag försöker, men kan inte föreställa mig det.

(...) Och när jag kan det är smärtan nästan för stor att stå ut med."

På baksidan av den här boken står det att den ska handla om livslögner, försoning och förlösande kärlek och att den är varm, underhållande och gripande. Ja, det står även att det är "feelgood med en nypa salt", och det säger nog en del om genren.

Men, återigen, den här beskrivningen huvudpersonen Meg gör av sina känslor, de som uppstår när insikten om att hennes mor, som är döende i cancer, verkligen kommer att dö, slår ner i henne, den beskrivningen är så vacker. Så vackert beskrivande de känslor man får när man mister sin mamma.

När man mister sin själsfrände. När man mister den som älskat en över allt annat, obegränsat och ovillkorligt.

En värld utan dig.