Grattis!

Vill bara meddela att det var svårare än jag trodde att hinna före sonen i alla fall i morse...

Trots att jag ställt alarmet på en okristligt tidig tid, hördes en otålig röst inifrån hans rum som ropade "hallå!", och det innan jag ens hunnit stiga upp.

Att försöka få upp övriga familjen så tidigt var inte ens att tänka på...men jag började förberedelserna och efter en stund fick vi även upp dottern.

Han lyckades i alla fall smålåtsas lite att han sov, när vi kom in och sjöng, men sedan studsade han med ett leende över hela ansiktet upp och blåste ut ljuset.

"Det här var den bästa födelsedagen nånsin!" blev betyget lite senare. Jag tror inte det berodde på presenterna enbart, utan även för att det är så underbart att få bli uppvaktad och vara i centrum och ha SIN DAG.

Hoppas nu han får en bra dag i skolan. Sådana här dagar är man ju också väldigt känslig och sårbar, man vill gärna att andra säger grattis. Glatt tågade han iväg med klasskompisarnas glass i högsta högg, och de nya fotbollsshortsen i gympapåsen, vilka naturligtvis skulle bäras på idrotten idag!

Dottern, som fyllde år på påskafton, hade inte lika stora förväntningar på firande idag, lite mer luttrad som hon är med åldern. Jag frågade om de kanske ändå skulle sjunga för henne idag i skolan, och det kanske kunde ske, svarade hon med ett litet leende.

Tyvärr blir det mindre och mindre av att man firar barnen i skolan ju äldre de blir, det vet jag ju eftersom jag jobbar på högstadiet. Det är tråkigt och jag får dåligt samvete när jag tänker på det. Varje människa borde bli uppmärksammad på sin födelsedag!

Grattis älsklingen och födelsedagskramar!