Jag kan försöka springa så fort och så långt bort som jag bara kan. Men jag har inte kommit en centimeter. Jag kan försöka låtsas att det inte finns så mycket som jag bara vill. Men jag har inte glömt ens en sekund. Jag kan försöka le och skratta så mycket jag bara orkar. Men jag är bara så ledsen ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Har tänkt mycket på det här med sociala medier på sistone. Att de både är av godo och av ondo är ett faktum men hur ska man förhålla sig t...
-
Befinner mig uppe i Idre nu sedan i lördags em och tänkte ge några snabba tankar härifrån. Resan hit gick trots klass två varningar om snöka... -
I dag har jag tre tankar om semester som måste ut. Jag börjar med den enklaste och ytligaste: Jag HATAR att packa inför semesterresor. I mor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar