Big mistake

Gjorde misstaget, the Big mistake.

Började läsa på om knäoperationer på nätet och stötte på horder av historier om misslyckade sådana. En historia handlade om hur de råkat skada någon nerv på en ung tjej så hon blivit handikappad för livet.

Plötsligt känner jag mig mycket nervös, rent av skräckslagen.

Tänk om, what if?

Förutom alla mina otaliga öronoperationer som barn har jag aldrig blivit opererad. När insikten om vad en operation innebär börjar sjunka in i mig blir jag rädd.

Jag är i händerna på kirurgen, läkaren, sjuksköterskorna, ja i händerna på Sjukvården.

Jag vet att jag låter cynisk och paranoid nu, men de senaste åren har jag fått för mycket inblick i Sjukvården, av olika anledningar, och det skrämmer mig hur vaken och skarp man måste vara som patient eller anhörig för att se till att det inte blir fel.

Eller missförstått, eller bortglömt, eller bara bortslarvat eller rent av ignorerat.

Och nu ska jag sövas i narkos…

Ja, ja. Jag vet att jag låter som ett kontrollfreak.

Tänk nu på alla goda exempel du läst och hört om, hur fantastiskt bra Sjukvården oftast är.

Jag ska försöka ha tillit. Jag ska försöka, verkligen.

Så, jag lägger mitt knä och drömmen om mitt återvunna aktiva knäliv i Sjukvårdens hand..

Ta väl hand om det är Du snäll. Det betyder så mycket för mig.