Eftersom man är lärare så har man höstlov nu. Alla är så avundsjuka och säger att "Åh, det är väl det största plusset med att vara lärare, loven!?" Ja, visst är det det. Det kompenserar absolut den låga lönen och de dåliga arbetsvillkoren och obefintliga karriärmöjligheterna...
Det där är väl stött och blött många gånger, intet nytt under solen... men frågan om detta med att höstlov är så otroligt underbart som alla tror verkligen är sant, återstår att fundera över, anser jag...
Innan det blir höstlov är det en hektisk tid på skolan, arbetsområden måste avslutas och bedömas och nya planeras, denna tid har man alltid utvecklingssamtal att förbereda också. Att det är så på skolan är väl också välkänt... i alla fall för alla som är i skolan...men hur är det att ha själva lovet då? Underbart, eller?
På själva lovet ska man aktivera barnen hela dagarna och utfordra dem och deras kompisar sju gånger om dagen.... Förväntningarna är stora, det ska vara kul hela tiden. Jag som är lärare och ändå ledig kan ha huset fullt och ordna med allt kul... Sedan kan ju mannen passa på att jobba extra mycket eftersom han slipper lämna och hämta på skola och fritids, passar perfekt! Jag som ändå är ledig kan passa på att storstäda, sortera och slänga skräp, och ta mig neråt i den meterhöga tvätten...
Det är ju också trevligt att man hinner träffa vänner som man aldrig hinner träffa annars....Man kan ju tex bjuda in till middag och Halloweenfest också... När man ändå går här hemma, menar jag....
För att summera det hela, höstlovet skulle kunna vara en riktig slavfälla (märk väl att jag inte skriver "kvinnofälla", för det finns ju manliga lärare....). Det enda rätta är att säga "nej" (men det brukar däremot vi kvinnor vara rätt dåliga på...), och lägga sig med en bok och ett glas vin.
Jag säger bara "Stå emot!" Alla måsten. Som min man brukar säga: "Måste är ett amerikaniserat begrepp". Ibland säger han rätt kloka saker. Fast tyvärr har jag svårt att lyssna ordentligt på andras råd...
Nej, nu måste jag iväg och gå på bio med mina barn och deras kompisar.
(Tro det eller ej, det ÄR faktiskt mysigt med lov och jag skulle inte vilja vara utan det trots allt... Möjligheten att få VARA med mina barn så mycket är GULD värt!).
Puss och kram
Det där är väl stött och blött många gånger, intet nytt under solen... men frågan om detta med att höstlov är så otroligt underbart som alla tror verkligen är sant, återstår att fundera över, anser jag...
Innan det blir höstlov är det en hektisk tid på skolan, arbetsområden måste avslutas och bedömas och nya planeras, denna tid har man alltid utvecklingssamtal att förbereda också. Att det är så på skolan är väl också välkänt... i alla fall för alla som är i skolan...men hur är det att ha själva lovet då? Underbart, eller?
På själva lovet ska man aktivera barnen hela dagarna och utfordra dem och deras kompisar sju gånger om dagen.... Förväntningarna är stora, det ska vara kul hela tiden. Jag som är lärare och ändå ledig kan ha huset fullt och ordna med allt kul... Sedan kan ju mannen passa på att jobba extra mycket eftersom han slipper lämna och hämta på skola och fritids, passar perfekt! Jag som ändå är ledig kan passa på att storstäda, sortera och slänga skräp, och ta mig neråt i den meterhöga tvätten...
Det är ju också trevligt att man hinner träffa vänner som man aldrig hinner träffa annars....Man kan ju tex bjuda in till middag och Halloweenfest också... När man ändå går här hemma, menar jag....
För att summera det hela, höstlovet skulle kunna vara en riktig slavfälla (märk väl att jag inte skriver "kvinnofälla", för det finns ju manliga lärare....). Det enda rätta är att säga "nej" (men det brukar däremot vi kvinnor vara rätt dåliga på...), och lägga sig med en bok och ett glas vin.
Jag säger bara "Stå emot!" Alla måsten. Som min man brukar säga: "Måste är ett amerikaniserat begrepp". Ibland säger han rätt kloka saker. Fast tyvärr har jag svårt att lyssna ordentligt på andras råd...
Nej, nu måste jag iväg och gå på bio med mina barn och deras kompisar.
(Tro det eller ej, det ÄR faktiskt mysigt med lov och jag skulle inte vilja vara utan det trots allt... Möjligheten att få VARA med mina barn så mycket är GULD värt!).
Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar