Idag var det dags att träffa en av mina bästa väninnor på sista dagen av höstlovet. Vi har varit vänner sedan lågstadiet och hänger envist i och umgås och jag är så otroligt glad och tacksam över att vi har gjort det, trots alla år när vi kanske levt olika liv i vissa perioder och kunde ha tappat taget. :-)
Saken är den att hon har en liten underbar flicka på ca två och en halv månad. Jag har varit finkänslig och lämnat henne och flickan i fred lite, så det var första gången vi sågs idag efter nedkomsten.
Jag hade ju tänkt att jag skulle ha köpt någon fin present och kunde bjuda på hembakt eller liknande, men det blir sällan som man tänkt sig... Nåja, huvudsaken att vi ses, eller hur!?
Herregud, så oerhört söt hon var!!! Har mina barn varit så små och behändiga? Och inte hade hon vett att vara jobbig och skrikig och hemsk heller, utan bara underbar och söt, och underbar...
Det här med att vilja ha ett tredje barn, en liten kärleksbebis... Ja, det är ju ett kapitel i sig... Saken är den att jag vill absolut inte göra det på egen hand, det skulle jag aldrig göra. Man måste vara två om att vilja ha ett tredje barn. Och förnuftet säger såklart att det inte finns så många bra argument för det hela... Lever man tillsammans med en klok, argumentatorisk man så är det heller inte så lätt att diskutera det hela... Vad finns det för argument? Hjälp mig! Jag har kommit fram till att det bara finns ett slags argument, nämligen de känslomässiga... Så då måste man försöka komma fram till det känslomässiga läget när man diskuterar det hela... Då brukar det tyvärr sluta med att han säger att jag har PMS...
Ja, ja, fortsättning följer antar jag... Nu är det fredag och Halloween! Halloween är ju också värt ett litet inlägg i sig, eller? Mina barn är vana vid att jag anstränger mig och gör Halloweenfest eller liknande, men i år kände jag mig så trött på det hela. Nej. Det blev inget. Mina vänner kände likadant, så det blev inget i år, vi var utbrända på Halloween sedan förra året... Hemska, slöa mammor....
Nyss så var ändå några Halloweenbarn förbi och körde "bus eller godis" med oss. Vi gav dem såklart godis och jag passade på att fråga om de hade fått göra något bus. "Ja", sa de glatt, de hade smällt knallband hos ett par stycken. Jag misstänkte starkt att de gärna hade gjort det hos oss också...
Nu ska jag fortsätta dricka mitt vin och kolla in de suveräna (blivande) artisterna i Idol!
Kraaaaaaaaaaammmmmmmmmm
Saken är den att hon har en liten underbar flicka på ca två och en halv månad. Jag har varit finkänslig och lämnat henne och flickan i fred lite, så det var första gången vi sågs idag efter nedkomsten.
Jag hade ju tänkt att jag skulle ha köpt någon fin present och kunde bjuda på hembakt eller liknande, men det blir sällan som man tänkt sig... Nåja, huvudsaken att vi ses, eller hur!?
Herregud, så oerhört söt hon var!!! Har mina barn varit så små och behändiga? Och inte hade hon vett att vara jobbig och skrikig och hemsk heller, utan bara underbar och söt, och underbar...
Det här med att vilja ha ett tredje barn, en liten kärleksbebis... Ja, det är ju ett kapitel i sig... Saken är den att jag vill absolut inte göra det på egen hand, det skulle jag aldrig göra. Man måste vara två om att vilja ha ett tredje barn. Och förnuftet säger såklart att det inte finns så många bra argument för det hela... Lever man tillsammans med en klok, argumentatorisk man så är det heller inte så lätt att diskutera det hela... Vad finns det för argument? Hjälp mig! Jag har kommit fram till att det bara finns ett slags argument, nämligen de känslomässiga... Så då måste man försöka komma fram till det känslomässiga läget när man diskuterar det hela... Då brukar det tyvärr sluta med att han säger att jag har PMS...
Ja, ja, fortsättning följer antar jag... Nu är det fredag och Halloween! Halloween är ju också värt ett litet inlägg i sig, eller? Mina barn är vana vid att jag anstränger mig och gör Halloweenfest eller liknande, men i år kände jag mig så trött på det hela. Nej. Det blev inget. Mina vänner kände likadant, så det blev inget i år, vi var utbrända på Halloween sedan förra året... Hemska, slöa mammor....
Nyss så var ändå några Halloweenbarn förbi och körde "bus eller godis" med oss. Vi gav dem såklart godis och jag passade på att fråga om de hade fått göra något bus. "Ja", sa de glatt, de hade smällt knallband hos ett par stycken. Jag misstänkte starkt att de gärna hade gjort det hos oss också...
Nu ska jag fortsätta dricka mitt vin och kolla in de suveräna (blivande) artisterna i Idol!
Kraaaaaaaaaaammmmmmmmmm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar