Det var många år sedan jag var på Gotland, och nu undrar jag varför jag dröjt så med att komma tillbaka.
Visserligen är vackert väder väldigt smickrande för de flesta platser, men Gotland i sol och värme är nästan magiskt. Jag sitter och bara tittar ut över havet, äter vyn med mina ögon. Ljuset. Det är så osvenskt här på något vis, jag antar att det är naturen och det oändliga havet framför en som gör det.
I kväll när vi cyklade längs med stranden in till Visby kunde jag inte se mig mätt, höll på att köra på folk som gick där. Staden med dess ringmur och historien ständigt närvarande, det är fantastiskt helt enkelt.
Hit vill jag komma tillbaka snart, och då ska det vara soligt igen! Och då vill jag att vi bara har semester, ingen som jobbar... Tack.
GotlandsKRAM!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Underbar dag! Solen skiner och allt. Jag hör sommarljud utanför, fåglar och gräsklippare och den där särskilda försommarlukten tar sig in ge... -
Jag tvekar. Jag stegrar mig inför hindret som en skygg häst. Vill knappt säga vad jag tänker på. Vart har den alltid så entusiastiskt disk...
-
Efter en helt hysteriskt jobbig och stressig vecka är jag nu tillbaka här. Återigen inser jag att jag måste försöka tänka om lite och kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar