Det närmar sig. Snart avslutning för eleverna och i morgon eftermiddag dags för mina barns avslutning, den brukar var så fin att jag gråter. Sonen säger dock rakt ut att han absolut inte vill ha sommarlov och helst skulle fortsätta gå i skolan hela sommaren. Sådant gör mig bara glad! Han har det så bra i skolan, det är underbart, så borde alla barn få känna.
Tänk om ändå min mamma kunde känna något liknande någon gång nu, men nej hon vill bara bort och någon annanstans hela tiden nu. Det skär i hjärtat att det måste vara så här. Och hon är så sjuk. Varför måste det vara så här?
Midsommar närmar sig och jag tänker att det nog blir första Midsommarafton som hon inte kan vara på landet nu, det är omöjligt, fast hon inte förstår det själv.
Nej, dags att sova.
Godnattkram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Underbar dag! Solen skiner och allt. Jag hör sommarljud utanför, fåglar och gräsklippare och den där särskilda försommarlukten tar sig in ge... -
Jag tvekar. Jag stegrar mig inför hindret som en skygg häst. Vill knappt säga vad jag tänker på. Vart har den alltid så entusiastiskt disk...
-
Efter en helt hysteriskt jobbig och stressig vecka är jag nu tillbaka här. Återigen inser jag att jag måste försöka tänka om lite och kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar