Jag är numer student igen, studerar på halvtid, och det är ovant men härligt. Det som är härligt är t ex att få tid för att läsa igen, att läsa och få igång huvudet; tänka, känna och reagera, ja att få möjlighet till reflektion.
Reflektion ja. Hur kan man arbeta som lärare om man aldrig får tid för reflektion i arbetslivet, det är det sorgliga. Att vi inte får det.
Läser Maciej Zarembas artikelserie i DN som givits ut på bok;
Hem till skolan, där han ger en dyster bild av hur skolan och läraryrket behandlats så långt tillbaka som sedan efterkrigstiden egentligen (men där kommunaliseringen står i en klass för sig) och hittar avsnitt som får mig att le sådär bittert vad-var-det-jag-alltid-sagt-aktigt. T ex får det här avsnittet i kapitel 3 mig att le så:
" Låt mig lite vanvördigt ta bilprovning som jämförelse.Först säger vi att vid behov får man ta in vikarier som inte är mekaniker. Det räcker att de arbetat vid biltvätten. Sedan reformerar vi mekanikerskolan. Ut med verkstad in med kommunikationsteori. Det ska gå bra att läsa till mekaniker på distans. Därefter kommunaliserar vi alltsammans.Nu får kommunerna själva bestämma om det alls behövs behöriga mekaniker på stationerna, samt vad det hela får kosta. I nästa steg ändrar vi de statliga reglerna för vad som menas med godkänd bil. Förr stod det kanske att det inte får glappa mer än 0,2 mm i en axel. Nu säger vi att axeln skall "uppfylla högt ställda krav på den glappfrihet som kan förväntas i ett hållbart trafiksystem". Varje kommun får själv lista ut vad det innebär. (Blir det maktskifte i kommunen går det bra att ändra tolkningen.) Och därefter släpper vi in privata aktörer på marknaden samt inför en ny regel: Den som fått bilen underkänd på en station får försöka igen hos konkurrenten. Jo en sak till. Transportstyrelsen som skall övervaka att stationerna håller måttet befolkar vi med tjänstemän som är djupt skeptiska till begreppet "mått". Det speglar ett föråldrat synsätt på kunskap, kväver bilprovarens kreativitet och strider mot den moderna synen på trafik som språklig konstruktion. Så här har man faktiskt gjort med skolan."
Zaremba skriver att vad han vet har inget annat skolsystem utsatts för så många, så drastiska och så elakt samverkande reformer. Miljöförstöring vore kanske ett lämpligt ord, skriver han.
Ja det vore det, jag håller helt med efter att ha varit med under ett par decennier, som lärarstuderande och lärare. Som tur är har man ju gjort motstånd och inte gått med i alla dumheter....för som hans tredje kapitel heter; "man måste låta rätt gå före galet".
Nej, nu tillbaka till inlämningsuppgiften...
Kram!
