Min son är blivande litteraturkritiker tror jag, jag älskar att lyssna på hans recensioner och reflektioner av och kring det han läser.
Nu senast gav han ett tydligt och välvalt exempel ur senaste Bamse på att Bamse inte var sig lik alls; Bamse var kaxig. Efter detta statement tittade han på mig med ett milt upprört uttryck. Uppfordrande uttryck faktiskt.
Ja, han har rätt. Vart har världen tagit världen? Hallå! Bamse ska vara snäll! Inte kaxig. Han ska inte svara sarkastiskt på tilltal. Eller har han alltid gjort det? Fast vi inte har sett det eller förstått det?
Nej, jag skakar av mig detta obehagliga, världen snurrar.
Bamse är god. Bamse är snäll.
Kram!
måndag 28 januari 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Goda människors tystnad....
Har tänkt mycket på det här med sociala medier på sistone. Att de både är av godo och av ondo är ett faktum men hur ska man förhålla sig t...
-
Underbar dag! Solen skiner och allt. Jag hör sommarljud utanför, fåglar och gräsklippare och den där särskilda försommarlukten tar sig in ge...
-
Jag tvekar. Jag stegrar mig inför hindret som en skygg häst. Vill knappt säga vad jag tänker på. Vart har den alltid så entusiastiskt disk...
-
Efter en helt hysteriskt jobbig och stressig vecka är jag nu tillbaka här. Återigen inser jag att jag måste försöka tänka om lite och kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar