Som förälder är jag nervös inför att behöva höra dåliga, överraskande nyheter om mitt barn. Därför är det så bra att mina barn alltid har haft mentorer som är duktiga på att förbereda och informera inför samtalen. Det har jag lärt mig nu själv och försöker tänka på inför utvecklingssamtalen med mina elever.
I dag hade jag alltså samtal med min son och jag kände mig lugn och trygg. Vi hade fått hem alla omdömen innan och jag och sonen var förberedda. Han vet vad han har för starka sidor och vad han behöver utveckla.
Men, så uppstår en sådan där överraskande, oväntad situation i alla fall! Som tur var en bra sådan. Sonens lärare ler med hela ansiktet och blinkar lite finurligt mot honom innan vi ska sätta oss, därefter säger hon något som känns så genuint uppskattande och fint till honom. Jag blir alldeles varm om hjärtat och kan inte låta bli att le fånigt, känslan är så stark, känslan av att hon tycker om honom, min son.
Och då kommer den här tanken starkt rusande till mig: Ja! det är därför jag är trygg med mitt barn hos denna pedagog. Hon tycker om honom.
Hon tycker om barn, hon tycker om sitt jobb som lärare, hon är trygg i sin yrkesroll.
Det kan bara bli bra.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar