Har det alltid funnits sådana här temadagar eller är det ett väldigt modernt påfund? Kanelbulledagar, våffeldagar och dylika kan jag ändå förstå varför de tillkommit; handeln vill sälja. Likaså på mors- och farsdagar.
Men vem tjänar på en kramdag?
Nej, jag är väl bara cynisk och misstänksam antar jag. Menlösa barns dag fick nytt namn också lade jag märke till. De var inte menlösa utan värnlösa.
Apropå det så kände jag återigen ett stort behov av en kram i dag faktiskt. Jag lyssnar på dokumentären om "Nora", den fastspända flickan och vill bara gråta. Och kramas. Det är en mardröm man får följa med till. Tvångsvård av en värnlös, destruktiv och skadad flicka i ett Sverige som får Kafkas värld att framstå som en Bullerbyidyll.
Jag ryser och sänder böner om att aldrig behöva hjälp av psykiatrisk vård.
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar