Det börjar igen

Efter att ha haft en riktig dipp i humöret i slutet på förra veckan, "slut- på-semesterångest" antagligen, så blev sedan helgen riktig skön och härlig :-) Vi undvek nogsamt allt som kunde störa våra sista dyrbara timmar i frihet.

Kanske var jag rätt trött också förra veckan, då jag varit tvungen att masa mig upp halv sju-sju varje dag för att skjutsa dottern till konståkningslägret i Stångebro som började åtta. Fast egentligen trodde jag nog att det skulle vara jobbigare, att bryta sommarens lata sovmorgonvana, än vad det blev.

I dag har jag i alla fall klarat av första jobbdagen, utan problem med att gå upp tidigt, skönt, men i morgon är jag säkert tröttare, då känns väl den obligatoriska sömnlösa "natten-innan-man -börjar-jobba" av.

Hur var det att komma tillbaka till jobbet då?

Overkligt på något vis. Framför allt var alla, inklusive jag själv, så otroligt sega och märkligt introverta. Någonting har hänt med oss alla, för det var ovanligt lite socialt prat och stoj, tyckte jag. Eller så var det bara jag som kände så, vad vet jag. Jag fick en känsla av att vi var som målstyrda robotar, effektiva i våra rörelser när vi fixade med allt praktiskt och effektiva när vi styrde undan från sommarprat och skvaller. Ovanligt.

Kanske var det bara trötthet och ovilja att bryta den härliga sommarsemesterkänslan, kanske väntar vi alla till i morgon, när vi vant oss vid jobbkänslan, eller så var det den dystra "vi-måste-spara-vi får inga pengar-vi måste knapra på ramarna-stämningen", vilken rektorerna tvingades förmedla, som lade sordi på stämningen.

Det verkade också som om många haft en sommar med mycket fix och arbete på hus och hem, kanske beroende på vädret. Sådant är både kul och stimulerande, men också arbetsamt och uttröttande, tycker jag.

Min kväll avslutades dock med en skön vinst ute på fotbollsplanen, och några nya blåmärken, men åh så skönt!

Motvilligjobbkram!

Tillägg, onsdag:

Det VAR verkligen så att många hade sparat sig till dagen därpå då vi (eller jag?) var mer sociala och det började kännas som den där härliga arbetsplatsstämningen som vi faktiskt har hos oss! Kvällens kick off-middag hjälpte absolut till, även om den kanske inte hjälpte just det syfte den utgav sig för att ha...

Glad KRAM!