Det är bara att ta ett djupt andetag, hålla för näsan och hoppa bomben rakt ner i maj. Så känner man varje gång maj kommer har jag börjat förstå. Nu är det snart slut på maj, men det underlättar inte direkt eftersom det är just slutet av maj som är, om möjligt, ännu värre.
Nu vill jag inte verka svartsynt här, det är ju mycket trevligheter i maj ofta, men det är bara det att det inte riktigt spelar någon roll om det är trevligt eller otrevligt liksom, det är det här med att det är för mycket.
Fast jag känner mig rätt lugn i år. Orkar liksom inte hetsa upp mig för mycket över alla fester, vernissager, samtal, musikaluppträdanden, friluftsdagar, picknickar, konferenser, utvärderingsdagar, "mysa-med-klassen-dagar", läger, avslutningar eller ens höja på ögonbrynen åt betygssättandet.
Det löser sig nog helt enkelt i år med. Och snart är juni här.
Majkram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Man lever ett rätt märkligt liv som lärare egentligen. På många sätt antagligen, men det jag tänker på just nu är det eviga läsårslivet som ...
-
Så sitter man här i soffan igen med knäet i bandage och i högläge på kudden. Bandaget är lite tufsigare i dag, och det ska alltså sitta... -
Jag brukar prata med mina elever om hur man kan börja. Ja, då menar jag hur man börjar en text, oftast är det svårast att just börja, men om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar