Paus i vardagsträsket

Att man ska ha så mycket omkring sig att man inte ens orkar sätta sig vid datorn och skriva ett litet ynka blogginlägg!

Jag måste helt enkelt ta tag i det där jag skrev för länge sedan att jag ska försöka varva mina mer genomtänkta inlägg med korta ogenomtänkta (eller i alla fall ogenomtänkta...), som kanske inte har något direkt tema...

Det är inte det att jag inte har något att skriva om, det är verkligen tvärtom! Men, jag har sällan tid att sätta mig och verkligen fokusera på en tanke nuförtiden. Det låter inte bra, det hör jag ju själv...

I helgen däremot hade jag verkligen tid att plötsligt kaskadreflektera när jag var på besök hos min allra bästa väninna i Stockholm då vi hade tjejfest och härlig myshelg i hop.

Jag blir nästan som en tonåring på nytt när jag får den möjligheten, det är så livgivande! Plötsligt sitter man och gör djupdykningar i sitt och de andras liv och livsval, man ser sig själv (och de andra!) så klart och känner sådan tillförsikt och energi inför att ta tag i sitt liv när man kommer hem. Det är en sådan här paus, och en sådan här distans, man behöver för att plötsligt se vad man har och känna lycka över vad man har.

Hemmablindhet och en känsla av hopplöshet och maktlöshet drabbar så lätt när man står mitt i vardagsträsket och bara vill hoppa av.

Så, jag behöver MER och FLER tjejsammankomster och festligheter överhuvudtaget, jag mår ju så BRA av dem! (fast så satans trött man blir av att ha kul också, det är ett tråkigt straff tycker jag som borde förbjudas...det är ju vetskapen om detta som gör att man alltid tvekar att ha kul...).

Festlig KRAM!