Manlig domän

Jag har körkort, jag borde kunna ta hand om  min  bil. Jag bör ta hand om min bil.

Inte har man egentligen något alternativ, äger man en  bil och inte sköter om den kommer den förr eller senare att börja orsaka besvär för dig. Kostsamma besvär.

För mig är det som om det här med min bil har varit min sista rebelliska utpost, mina sista fastklamrade fingrar vid min oansvarslösa ungdom.

Eller bara helt enkelt min blinda vita fläck, det jag vet så lite om att jag bara helst vill ignorera.

Så, det är ett faktum att jag under en längre tid ignorerat att min bil behövt ses om ordentligt, men nu har jag "tagit tag i det hela", som det så fint kallas. Känns som om det tagit hela hösten...

Jag funderar på varför det är så svårt med det här med bilen för mig, varför det är så många trösklar jag känner att jag måste kämpa mig över. Jag brukar inte ha svårt att ta tag i praktiska problem annars.

Kanske spökar min tydligt patriarkala uppväxt? Det var självklart att bilen var manlig domän. Om jag ska vara ärlig känns bilen fortfarande som en väldigt manlig domän och jag skulle kunna ge många aktuella exempel på att det fortfarande är så.

På något otäckt sätt har jag svårt för att erövra denna domän utan att känna att min identitet som kvinna skakas en smula.

Men, låt så vara då. Nu har jag ordnat, fixat och sett till att min bil är omsedd, kvinnligt eller ej. Nu har jag erövrat ännu en domän.

Det känns bra.