Det var den elfte september. Såklart. Hur kunde jag vara så dum att inte vara förberedd på katastrof ett sådant datum?
Men nej, nej, jag rusar ut som en nysläppt yster hund på fotbollsplanen i säsongens sista match; cupfinalen.
Jag känner fortfarande minnet i kroppen av den brännande smärtan av något som gick av i knät. Det var menisken säger ortopeden.
Så väldigt, väldigt onödigt kan tyckas. Tycker många med mig har jag märkt.
"Så där går det när man håller på med fotboll i din ålder", har många sagt. Varför säger de så?
Nåväl, nu håller jag inte på med fotboll längre. Och inte innebandy och inte löpning. Ingenting håller jag på med mer.
Jag försöker lära mig gå normalt. Jag försöker stå ut med värk och smärta. Det är värst på natten. Benet är ständigt böjt, det är så tröttande.
Ibland tappar jag hoppet om att det någonsin ska bli bra.
I dag är en sådan dag.
Hej
SvaraRaderaÄr lite nyfiken. Var det menisken? Jag är opererad för menisken två gånger. Eng sydde de fast den och andra gången fick de ta bort en del av den. Ingen gång av dem tog något längre tid innan jag var tillbaka igen. Likaså en kille på jobbet(brevbärare) som var tillbaka efter en månad fullt ut.
Hur ser din rehab och prognos ut för att vara tillbaka i fullt ös igen?
Fotboll spelar du säker näsa år igen men var försiktig med vridningar ;)
Ja, det är menisken Peter. Låter hoppfullt för mig då om det gått bra för dig. Jag har rehabtränat flitigt sedan skadetillfället men slog upp skadan igen för ett par veckor sedan drygt så nu går det inte framåt längre utan måste få operation, kanske slipa till skadan, men jag vet inte ännu vad de kommer att göra, bara att något måste göras om jag ska kunna bli fullt återställd.
SvaraRaderaAj aj vad synd att du slog upp skadan. Då förstår jag för det borde inte ta så lång tid att den ska bli bra. Operationen är enkel Den görs med lokalbedövning och de fixar till så att det onda försvinner direkt och du känner skillnad när svullnaden gått ner.
SvaraRaderaSmärt kan få den mest positiva att må dåligt så jag lider med dig.
Kram
Tack Peter! Låter hoppfullt :) Kram
SvaraRadera