Lyckligt lottad

Hmrpfh nu har det visst gått sådär länge sedan jag skrev igen, INTE kul. Det blir så svårt att sortera i hjärnan och bestämma mig för vad jag egentligen ska förmedla av allt det som faktiskt händer på drygt en vecka. Min målsättning med bloggen har alltid varit att det ska vara ganska dagliga inlägg, då kan jag varva mellan högt och lågt på ett naturligt sätt. Tyvärr sätter mitt själva liv käppar i hjulet för mina mål, jag fattar inte att man ska behöva känna sig så fruktansvärt UPPTAGEN hela tiden.

Så fort jag får den minsta lilla chans nuförtiden så försöker jag vara lat, men tillfällena yppar sig inte så ofta...

I tisdags tog jag tillfället i akt att vara lite dekadent, genom att vara på after work med mina kollegor i arbetslaget och några till (utanför arbetslaget menar jag!). Vi åt gott och inmundigade några öl under trevligt samspråkande. Det som slog mig under kvällen var faktiskt hur mycket jag verkligen uppskattar mina kollegor och hur mycket jag tycker om dem. Jag inser att jag är lyckligt lottad och född under en lycklig stjärna, och allt man brukar säga i de här fallen.

Det är nämligen inte alla som trivs på sitt jobb. Det är inte heller alla som tycker om sina kollegor, eller chefer... Det kan ju också vara så att man inte heller gillar sina klienter/kunder eller i mitt fall elever. Men plötsligt där vid bordet ( inte alls under alkoholens inverkan, absolut inte!) så tänker jag just på detta; jag tycker så mycket om dem! Det är inte så att jag är så naiv att jag vill påstå att vi har helt friktionsfria relationer och dagligen höjer glaset i skål till varandra (bildligt talat alltså!), utan, precis som i verkliga, äkta relationer, blir vi ibland lite sura, gnälliga, okunstruktiva eller rent av nasty mot varandra, men det som är det bästa är att vi lyckas gå vidare från detta och nå nya höjder igen. Det är vackert faktiskt.

Det var lite intressant också att en av mina kollegor bjöd in en man till vårt bord, den mannen hade föreläst för vår skola tidigare om ämnet "Effektiv skola". Det blev så att han kom att sitta precis bredvid mig. "Hmmm, oj då..." tänkte jag. "Ska jag prata SKOLA nu när jag är på after work... och med en forskare också... hmmm.. avslappnat liksom". Det roliga och överraskande var att det inte blev så (kanske pga att jag inte ville prata sådant...)! Mannen, som var irländare originally, visade sig vara en mycket intressant litteraturdiskussionspartner! Så när kvällen var över var jag några bra engelska skönlitteraturtips rikare.

Det var också han som lite förundrat konstaterade att det var kul att se att det fanns lärare som kunde gå ut tillsammans och ha kul en tisdag, han verkade genuint förvånad.

Veckan har efter detta varit som en klubba i nacken dock. Jag känner mig helt däckad av allt. Helgen hägrar.

KärleksfullKRAM!