Synden straffar sig

Efter att jag skrivit mitt inlägg i går började jag plötsligt känna en lätt oroande känsla som började mola långt inne i magen. Den blev värre och värre för att till slut slå ut i full blom i form av ångest under natten. Jag sov faktiskt inte en endaste blund i natt. Ovanligt, för en liten blund brukar det kunna bli, även om man känner sig sömnlös.

Halsen värkte och var tjock och igensvullen, kändes som om jag hade en golfboll där, som svaldes upp och ner mödosamt. Huvudet värkte, hammarslagen slog ner över pannan och grus krasade i ögonen. F*n. Nu hade den där halsen och allt det där hunnit i fatt mig i alla fall, fast jag trott att jag sprungit ifrån det förra veckan.

Men det var det där inlägget i går, det där hädande inlägget, som antagligen satte i gång det. Jag visste det, och det ganska snabbt efter att jag tryckt på publicera, att detta skulle komma tillbaka till mig i någon form.

Vad jag menar egentligen? Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, jo visst. Nej, det är inte så mystiskt som jag vill få det till, det betyder bara att jag är rädd för att utmana ödet genom att tänka att jag har det bra. (Har jag det bra? Det är klart att jag har, allting är relativt och allt det där, det finns millions and millions som har det sämre så klart, det är en meningslös diskussion).

Tyvärr hade jag satt igång en process, och jag började plötsligt komma på många saker som inte var bra med den här åldern. Jag tar dem en annan gång... Men allt som hände sedan under dagen, jobbet och allt annat jag var tvungen att ta tag i, gjorde det bara än tydligare, jag hade återigen varit så där naiv. Eller jag försökte väl egentligen bara vara lite positiv... är det så farligt...?

Sitter nu och bläddrar förstrött i en gammal Amelia, ska snart hasa mig upp och försöka vila lite innan dottern kommer hem. Där finns en artikel om vardagsstress -och om KBT-behandling-som ska vara så bra. En fråga och en lite faktaruta är uppspikad: "Känner du igen dig? -vanliga stress-symptom:"

• Känslomässiga: ångest, oro, rädsla, panik, nedstämdhet, skuld/skam.



• Kognitiva/tankemässiga: koncentrationssvårigheter, beslutsångest, glömska.



• Kroppsliga: hjärtklappning, synrubbningar, darrighet, spänningsvärk, onormal trötthet, infektionskänslighet, magproblem, sömnproblem.



• Beteendemässiga: lättväckt ilska/frustration, pedanteri, överdrivet kontrollerande, hetsigt tempo, passivitet, ältande, isolering.

"Passar något eller några stress-symptom in på dig? Om inte, grattis!" Står det sedan att läsa.

Hmmm, hmmm... Och om, typ alla, passar in då (inte: panik och rädsla dock. Och inte isolering, hur skulle det gå till?), jag som trodde att det bara var jag... min PMS-personlighet eller så...

Suck. Jag försöker intala mig själv att jag inte är stressad, eller jag är medveten om att jag lätt kan hamna där och försöker jobba med detta hela tiden, om det är KBT eller vad det är jag gör, men inte är det lätt. Man glider förrädiskt lätt in i det igen. I värsta fall märker man det inte ens.

KBT-Kram