Smekmånaden är över?

Fy F vilken kass dag. Den är ju i och för sig inte slut ännu, och den kan bara bli bättre (hoppas jag verkligen)!

Jag vet inte vad det var med eleverna i dag, men de var inte roliga. Hur kan det kännas som om alla på en hel skola samtidigt liksom helt freakar ur och är aptrista!?

Naturligtvis är det ju aldrig alla, som jag skrev, men det är en känsla, en stämning, som är svår att ta på men ändå är tydlig för oss som är där. Antar att "smekmånaden" är över nu, saker och ting har kommit ifatt.

Det är sorgesamt, för jag tror det handlar om att vissa elever nu börjar känna, återigen, att det här kommer att bli för svårt för dem, "hur ska det gå?" liksom. Frustrationen ligger som ett tunt dallrande hölje över korridorerna. I de här lägena blir det svårt för oss pedagoger, jag vill se dem, hjälpa dem, men en del gör det så svårt och nästan omöjligt för de vuxna att hjälpa. För övrigt känner jag så få av dem i år, de är främmande ansikten som bara vill ha uppmärksamhet och skriker ut provokation när jag går förbi.

Eller är det att ramadan tog slut i fredags och att många är trötta efter allt firande och att de nu fått börja äta på normala tider igen...

Ja, ja. Eller så var det JAG som var så förbenat trött i dag och inte på humör. Så var det ju faktiskt också... Dåligt humör smittar åt alla håll. Får be till en högre makt att jag är gladare och känner större lust till mitt jobb i morgon. Men det är så mycket som ska göras den här veckan, jag får ångest... Jag vet, jag vet, jag måste sluta tänka på allt som ska göras och bara ta en sak i taget. I know.

Nu, fixa mat, sedan på skolrådsmöte på barnens skola, sedan kanske ta en löprunda runt ån? Skulle i alla fall behöva det.

Kram