Verkligheten tränger sig på...

Föll ihop som en misslyckad sufflé i går, så trött. Fast jag vet inte varför jag säger sådär egentligen, för alla har väl rätt att ta det lite lugnare en dag i veckan? Umgås med familjen, bara vara, läsa, göra söndagsmat och gå och skräpa lite? Vi såg på familjefilm ihop på kvällen, jag gillar verkligen Harry Potter.

Vaknade sedan upp kallsvettig kl 04 med ett ryck. Tankarna på alla oklara uppgifter som låg på hög inför veckan slingrade sig fram i min dröm som basilisken i Harry Potters värld.

Verkligheten har ett obehagligt sätt att tränga sig på och sticka upp sitt illaluktande tryne när du minst av allt vill veta av den.

Har ändå överlevt i dag även om det inte känns som så mycket mer än det. En liten elak röst sticker mig i sidan och försöker säga till mig att det här duger inte. You suck. Tänker mig en sarkastisk mobbande Idol-jury framför mig som talar om att min resa slutar här.

Fast jag är ju kommunalanställd liksom, så jag borde bara småle lite hånfullt tillbaka. Fast det gör jag inte, för jag är en duktig flicka, i smyg.

Har en lärarstudent med mig nu ett par veckor i alla fall, trevlig tjej! Kanske därför jag är lite hård mot mig själv i dag, man ser lite sådär utifrån på allt då, med hennes ögon så att säga. Nyttigt!

Nu är det i alla fall roligheter bokade framöver för att stå ut med verkligheten! Som exempel att åka till bästaste kompisen i Stockholm om ett par veckor! Yeeesss!

Kram!