Funderar lite på vilket tema jag väljer att skriva om i dag. Ska jag berätta om hur jobbigt jag tycker att det är att köra bil i sådant här väglag som det var i dag på vägen till och från Norrköping? Hur jag sitter i bilen och kramphåller i ratten och stirrar stint på vägen och säger adjö till livet varje gång jag gör ett filbyte? Hur jag ser framför mig hur bilen kanar in i mitträcket och hur verkliga bilderna på min näthinna känns när jag föreställer mig själv blodig och ihopknycklad? Det där en kedja av tankar som jag inte kan stoppa om de väl har börjat.
Varför är jag så rädd när jag kör bil kan man ju undra?
Men, ärligt talat, är jag så konstig? Är det inte tecken på att man har respekt för kraften i trafikens värld?
Kanske beror allt det här på att jag tog körkort sent? Eller på osäkerheten som mitt dåliga självförtroende vad gäller att hitta genererar? Eller att jag ofta låter män köra...
Eller på att några bekanta dog i trafiken när jag var ung, i den åldern när jag skulle tagit körkort.
Fast jag är lite motsägelsefull, det vet jag. För vem är det som kör för fort ofta.... Och som inte ser till att vara ute i god tid för att slippa stressa... Jag hatar verkligen när folk kör för sakta och ligger och blockerar, jag klarar inte av att ligga och ljumma där bakom.
Kanske är detta bara ett symptom på ett karaktärsdrag jag förstått att jag har; jag är rastlös och otålig. När jag var barn var jag känd för att jag aldrig kunde gå någonstans, jag bara sprang. Och nu är jag nog lite känd för att jag kommer klapprande med mina klackar i hög fart... Jag vill komma fram! Vägen dit är tråkig...
Egentligen skulle jag kunnat välja några andra spår i min tankevärld till det här inlägget, jag har en del att tänka på. Men jag sparar det.
Godnattkram
Varför är jag så rädd när jag kör bil kan man ju undra?
Men, ärligt talat, är jag så konstig? Är det inte tecken på att man har respekt för kraften i trafikens värld?
Kanske beror allt det här på att jag tog körkort sent? Eller på osäkerheten som mitt dåliga självförtroende vad gäller att hitta genererar? Eller att jag ofta låter män köra...
Eller på att några bekanta dog i trafiken när jag var ung, i den åldern när jag skulle tagit körkort.
Fast jag är lite motsägelsefull, det vet jag. För vem är det som kör för fort ofta.... Och som inte ser till att vara ute i god tid för att slippa stressa... Jag hatar verkligen när folk kör för sakta och ligger och blockerar, jag klarar inte av att ligga och ljumma där bakom.
Kanske är detta bara ett symptom på ett karaktärsdrag jag förstått att jag har; jag är rastlös och otålig. När jag var barn var jag känd för att jag aldrig kunde gå någonstans, jag bara sprang. Och nu är jag nog lite känd för att jag kommer klapprande med mina klackar i hög fart... Jag vill komma fram! Vägen dit är tråkig...
Egentligen skulle jag kunnat välja några andra spår i min tankevärld till det här inlägget, jag har en del att tänka på. Men jag sparar det.
Godnattkram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar