Bakom ratten

Det lyste rött och det var dags att tanka bilen. Att jag aldrig kan lära mig att tanka innan det börjar lysa rött. Kör till macken och vid den pumpen som jag ska använda står en bil redan. Tittar efter en eventuell förare men tomt. Jaha, här får man stå och vänta då. Ser en man gå omkring i godan ro och köpa godis inne på macken. Är det månne han som står och blockerar pumpen? Japp, det var det. Han strosar sedan långsamt till bilen och sätter sig lugnt i bilen utan att ge den surt stirrande kvinnan i den lilla bilen en blick. Gris.

Kan bli lite otålig och sur bakom ratten. Erkänner.

Kram!

Sista mars...sista....

Oj oj oj, sista mars redan. Eller redan och redan, mars har känts som ett år, som det brukar göra med mars. Men jag har bara skrivit 12 inlägg, så jag verkar ha haft fullt upp ändå på något vis? Nej, inte värre än vanligt, det kan jag inte skylla på.

Däremot har jag börjat fundera lite på varför jag skriver blogg egentligen. Jag försöker lära mina elever att de ska veta VEM/VILKA de skriver för och vad det är för SYFTE med texten. Jag antar att det är det jag själv funderar på nu angående min blogg.

Jag började skriva blogg av dessa orsaker:

1.Skrivträna, lära mig om bloggmediet.
2.Skriva dagbok; för mig själv men också för min familj och mina vänner att ta del av.

Många bloggare har speciella teman som de valt; t ex hälso-,tränings-,mode-, inrednings- eller kanske ett politiskttema. En del skriver om en jobbig period i livet och vill ha stöd från läsare. Detta verkar vara ett bra grepp, men problemet brukar kunna vara att det blir lite tunt i innehållet eller tjatigt eller liknande efter ett tag. Fast jag inte har något särskilt tema tycker jag själv att jag börjar känna mig tjatig och upprepande nu.

Jag tror att jag kommit fram till att bloggen passar bäst för offentliga personer som inte skäms för att verkligen dela med sig av sin person och inte verkar hållas tillbaka av sociala spelregler på samma sätt som "vanligt folk". De vet också vad de har för läsare och vad det är för syfte med bloggen; att marknadsföra sin person helt enkelt.

Av mina tidiga syften känns dock dagboksskrivande inte så aktuellt. Jag får nog se hur det blir med min lilla blogg framöver...

KRAM!

Härliga lördag

Härliga lördag! Haft en riktig mysdag med dottern. Vi cyklade ner till stan i vårsolen (fast attans vad kallt det var märkte vi i våra alltför tunna jackor),och gick i affärer och kollade in möjliga önskemålskläder till födelsedagen i april. Lite smått chockad var jag ändå över att typ hela Linköping var på stan samtidig som vi, men sedan visade det sig att Eric Saade var där. Dottern var nöjd.

Trött i dag efter en underbart kul kväll i går med innebandygänget. Bowling (I suck...) middag och dans. Jag tror jag är klar med utgång på många månader nu, känns det som. Nöjd, kan man kalla det, eller mätt.

Nej nu fortsätter lördagsbestyren här.

Kram!

Leve hormonerna

Okay, det är en sådan där dag. Jag har skrattat, gråtit och tappat humöret. Det komiska är att jag undrar varje månad vad som är fel med mig. Dessa förbannade hormoner. Fast egentligen borde man vara nöjd med dem. De ser till att få saker gjorda liksom. Skyndar på processer kan man säga. Om man vore man skulle det ju kunna hända sig att man gick omkring och inte hade en aning om alla känslor som man ändå uppenbarligen bär på. Och kanske att man aldrig skulle konfrontera vare sig sig själv eller andra.

Det är rätt skönt att få ut dem ur systemet faktiskt. Ut i ljuset så att säga. Japp det är ju det.

Leve pms:en alltså (eller NOT).

Kram!

Det ljuva livet

Nej, nu ska jag faktiskt gå och bädda ner mig under en filt med en god bok en stund innan jag börjar med middagen (ska bara skriva klart det här inlägget också). Känner mig helt urlakad efter den här dagen på jobbet. Hoppas jag är pigg till i morgon, känner mig energilös just nu.

Kanske att den underbart härliga helgen med roligheter som dans och mys med mina vänner har satt sina spår i kroppen också. Ibland kan jag känna att jag faller ihop lite, som en pannkaka, rakt ner i vardagen, efter att ha fått smaka på det ljuva livet ett tag. Antagligen helt normalt. Det gäller väl att ta nya tag och hitta nya saker att få se fram emot.

Man kan ju inte ha roligt jämt liksom. Det vore fruktansvärt dekadent och antagligen skulle man sluta uppskatta det roliga efter ett tag och bli blasé. Det är alltså ren tur då, att jag har roligt så sällan menar jag!

Fast jag tror faktiskt jag borde ge mig ut på en löprunda för att mota bort lågheten, det ger energi!

Nej, filten och boken först innan jag gör mat. Sedan får vi se efter middagen.

KRAM!

Thank God it's Friday

Äntligen fredag. Jag vet att man känner så varje fredag men i dag är det faktiskt en extra skön känsla, denna vecka har varit helt crazy med jobb och annat. Trött.

Var förbi hos mamma nu och hade lite fredagsmanikyr och när jag berättade om mitt stora blåmärke på låret (ja, vad ska man prata om då!?) så sa hon instinktivt och upprört: "Nä, sluta med den där sporten!" Ja, just det, nu mindes jag att så har mamma alltid tyckt om mitt envisa sportande som ofta orsakat små skador och annat.

Man kan ju låsa in sig i ett rum och sluta röra på sig så att man inte riskerar skador, absolut. Problemet är nog att man tyvärr får andra kroppsliga problem om man inte rör på sig. Och vilket tråkigt liv man skulle ha om man aldrig tog några som helst risker, eller? Visst kan man röra på sig utan att vara med i sporter som innebär skaderisk, men nu är jag en gång för alla skapt sådan att jag gillar att tävla. Helt enkelt.

Sedan beror denna härliga fredagskänsla också på det faktumet att min bästaste kompis kommer från Stockholm och besöker mig över helgen! Vi ska ha så mysigt och så kul =D

KRAM!

Skönhetsblessyrer

Delar med mig av en bild på blåmärket efter en innebandyboll på mitt lår i tisdags. Som ytterligare upplysning kan meddelas att det säkerligen har en diameter på sju centimeter (säger man så...?), och att det nu har antagit en gulgrön färg runtomkring själva den rödblå centrumkärnan. Verkligen intressant ämne detta.

"Tur att det inte är bikinsäsong", sa jag när jag studerade det efter träningen, och då kom jag att tänka på det komiska minnet av mina föräldrars återkommande historia om mitt vaccinsärr på låret. Gång efter annan tjatades det om att det där ärret,som blev till efter en infektion pga en vaccinspruta, vilket förstört mitt lår, skulle de egentligen ha stämt sjukvården för (vad de menade med "stämma" var oklart). Redan som litet barn förstördes härmed deras dotters chanser att bli fotomodell, jomenvisstserru.

Så det så, det var just därför jag inte blev det heller. Annars hade ju chansen varit stor, menar jag. Marknaden hade legat öppen för en pygmépojkflicka med fotbollsvader och utvecklade muskler. För övrigt var det precis ett sådant intresse som jag hade under uppväxten, hm NOT. Undrar om de sörjde detta, eller vad.

I morgon är det fredag =D. Och i dag skiner solen =D

KRAM!

Snyggt

Riktigt skönt att springa sig svettig efter en innebandyboll i kväll efter dagens studiedagsarbete med allt pratande, lyssnande och stillasittande. Fick som vanligt några hårda skott rakt på benen, så nu har jag fyra nya snygga bollmärken på dem. Det på låret gör faktiskt ont också. Tur att det inte är bikinisäsong. Fast vem bryr sig liksom. Får kanske något nytt i morgon redan då det är cupmatch.

Nej, nu är det dags att jobba färdigt inför morgondagens utvecklingssamtal med mina elever. Ta det lugnt kan man ju göra någon annan gång. Typ.

Kram!

Sunday b....y Sunday?

Vad kan en liten fröken som jag tänkas göra en söndag som denna då?

Stannade en stund i sängen i morse och lyssnade på Godmorgon världen på P1. Ryste av obehag när det rapporterades om jordbävningen och tsunamin och kärnkraftverkshärdsmältan. Fick en impuls att stänga av, men snart kom det lite lättare tongångar när käbblet mellan krönikörerna och ledarsidesskribenterna kom igång. Det är äkta mys att lyssna på. Huruvida Juholt är en kompromisslösning, betongsosse, joker, och om valet av honom kommer att innebära att de fortfarande inte får med sig de viktiga stockholmarna. Och så det där att mustaschen är ett exempel på berlusconismen. Fast det läste jag ju i DN:s kulturdel, just det ja, ännu ett söndagsfördriv. Tydligen har det aldrig valts en mustaschprydd demokratisk ledare, var läste jag det nu då, kan det verkligen stämma!?

Sonen fick en kompis hitkörd och det har givit mig möjlighet att: rätta engelskprov, skriva utvecklingssamtalsomdömen, läsa nya läroplanen i svenska till morgondagens nätverksträff samt läsa en artikel kallad "How to Grow a Mind: Statistics, Structure, and Abstraction".

Vill bara klargöra att inget av det ovanstående är färdiggjort dock. Lyssnandet på fotbollsmatchen mellan Milan-Bari störde lite fokus också.

På min "vill-göra-i dag-lista" återstår också att ta en löprunda och ligga ner och läsa en bok. Tyvärr finns det några saker som jag inte vill göra, men som jag måste göra också kvar på min mentala lista. Det brukar ju vara så. Kallas vardagssysslor.

Söndagskram!

Vårkänslor

Funderar på att pigga upp dagen med ett foto här av något slag, jag tycker själv att det är lite kuligare när mina kära bloggkollegor bjuder på det. Frågan är bara vad det skulle kunna tänkas vara för ett då..? Sådär ja. Ett foto på promenix i vårsolen. Längtar efter vååååår (och sommar!!!)!

Och då måste jag köpa nya solglasögon eftersom mina gamla favisar är trasiga. Vad ska det vara för några i år månne? Någon som vet vad som gäller?

Kram!

Ont ska med ont förgås

Gotland i somras på bilden. Någon mer än jag som längtar efter sommar och värme nu?

Varit så trött hela dagen och känt det som om jag har någon sjukdom på gång i kroppen. Vill inte!

Det enda rätta var att bekämpa det onda med ett riktigt krafttag. Ont ska med ont förgås, som det så fint heter. Gav mig ut och sprang en riktigt lång skön runda i kväll. Huvudvärken består, med det kan vara behov av vätskeintag kanske. Det märkliga var att när jag sprang var jag inte trött, men jag hade det riktigt segt i benen och rumpan. Ont faktiskt. Hade det inte varit för det hade jag kunnat fortsätta springa hur länge som helst (ehum..).

I mörkret såg jag inte riktigt alla leriga vattenpölar, så jag fick några riktiga genomblötningar på vägen, najs. Springer hellre i minusgrader än i detta blöta. Jag vet att jag är fånig men jag vill inte att mina fina gympaskor ska bli blöta och smutsiga...

Vill ha VÅR nu.

Så fort jag har gjort min fjällresa och blivit mätt på snön så blir jag så otålig som ett litet barn. Gick och tittade suktande på min tunna skinnjacka och vårskor förut.

Nej, dags för lite beautysleep. Behövs verkligen.

KRAM!

Gäsp

Gäsp. Gäsp. Gäsp. Orkar egentligen inte skriva något annat heller. Men känner att jag kanske borde avge någon slags rapport i alla fall kanske. Somnade i soffan framör fem-milen, säger väl allt, missade att Hellner kroknat och Södergren tagit sig upp för att dra. Hjälpte i och för sig inte mot den fruktansvärde, den omänsklige, Northug ändå. Suck.

Men det ska väl kännas i kroppen efter en rejäl fest antar jag. Och efter att ha fixat och jobbat inför en fest, under en fest och efter en fest.

Gäsp. Sammanfattar det hela med att det var lyckat helt enkelt. Och nu dröjer det låång tid innan det ska firas något igen.

Nu solsidan.

KRAAAM

Guldkorn

Oj, oj har inte skrivit något i mars ännu märker jag!

Det får bli ett sådant här inlägg när jag bara kastar ner några snabba tankar om veckan så här framför Let's dance som det är.

Okey, det har varit veckan efter sportlovet helt enkelt. Som vanligt så har man kastats in i verkligheten igen efter att ha haft det så skönt och faktiskt spa-aktigt en vecka. Jag har haft lite svårt att förstå att jag inte får ge mig ut och njuta av uteliv och sedan sitta i bastun och göra hårinpackning tillsammans med en öl, men nu har jag landat igen.

Guldkorn denna vecka har jag haft dock! Jag är lyrisk efter vår dag på Cloetta Center då vi rättade de nationella proven i svenska tillsammans, jag och mina kära kollegor i svenska på skolan! =)Detta måste helt enkelt bli en tradition!!!

Mina elever, i min klass, har jobbat med företagsorientering denna vecka och i dag gjorde de riktigt fina presentationer faktiskt. Jag kommer att sakna dem nästa vecka när de är på PRAO och borta. Hoppas ni får det bra!!! =D

Jag har inte sagt någonting om att mannen fyllde år i går och att det mesta av min känsla har handlat om att se till att det ska bli ett bra firande för honom, denna vecka. Det har inte varit lätt. Han är inte den personen som är så lätt att fira, om man säger så. Men jag och barnen är nöjda, och han också, än så länge. Och i morgon är det FEST. =D

KRAM