Okay, det är en sådan där dag. Jag har skrattat, gråtit och tappat humöret. Det komiska är att jag undrar varje månad vad som är fel med mig. Dessa förbannade hormoner. Fast egentligen borde man vara nöjd med dem. De ser till att få saker gjorda liksom. Skyndar på processer kan man säga. Om man vore man skulle det ju kunna hända sig att man gick omkring och inte hade en aning om alla känslor som man ändå uppenbarligen bär på. Och kanske att man aldrig skulle konfrontera vare sig sig själv eller andra.
Det är rätt skönt att få ut dem ur systemet faktiskt. Ut i ljuset så att säga. Japp det är ju det.
Leve pms:en alltså (eller NOT).
Kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Har tänkt mycket på det här med sociala medier på sistone. Att de både är av godo och av ondo är ett faktum men hur ska man förhålla sig t...
-
Befinner mig uppe i Idre nu sedan i lördags em och tänkte ge några snabba tankar härifrån. Resan hit gick trots klass två varningar om snöka... -
I dag har jag tre tankar om semester som måste ut. Jag börjar med den enklaste och ytligaste: Jag HATAR att packa inför semesterresor. I mor...
Skrattar gör jag mest hela tiden. Gråter och tappar humöret gör jag vid PMS-tider - så jag kan inte påstå att jag längtar efter det. Men jag håller med dig om att det kommer som en överraskning varje månad. Vad 17 är det för fel på mig, hinner jag tänka både en och två gånger innan det går upp för mig vad som är i antågande. :)
SvaraRaderaMan har visst guldfiskminnne! ;-) Skrattar gör jag mest hela tiden jag med som tur är!Ha det så kul på er utgång! Kram!
SvaraRadera