Okay, det är en sådan där dag. Jag har skrattat, gråtit och tappat humöret. Det komiska är att jag undrar varje månad vad som är fel med mig. Dessa förbannade hormoner. Fast egentligen borde man vara nöjd med dem. De ser till att få saker gjorda liksom. Skyndar på processer kan man säga. Om man vore man skulle det ju kunna hända sig att man gick omkring och inte hade en aning om alla känslor som man ändå uppenbarligen bär på. Och kanske att man aldrig skulle konfrontera vare sig sig själv eller andra.
Det är rätt skönt att få ut dem ur systemet faktiskt. Ut i ljuset så att säga. Japp det är ju det.
Leve pms:en alltså (eller NOT).
Kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Underbar dag! Solen skiner och allt. Jag hör sommarljud utanför, fåglar och gräsklippare och den där särskilda försommarlukten tar sig in ge... -
Jag tvekar. Jag stegrar mig inför hindret som en skygg häst. Vill knappt säga vad jag tänker på. Vart har den alltid så entusiastiskt disk...
-
Efter en helt hysteriskt jobbig och stressig vecka är jag nu tillbaka här. Återigen inser jag att jag måste försöka tänka om lite och kanske...
Skrattar gör jag mest hela tiden. Gråter och tappar humöret gör jag vid PMS-tider - så jag kan inte påstå att jag längtar efter det. Men jag håller med dig om att det kommer som en överraskning varje månad. Vad 17 är det för fel på mig, hinner jag tänka både en och två gånger innan det går upp för mig vad som är i antågande. :)
SvaraRaderaMan har visst guldfiskminnne! ;-) Skrattar gör jag mest hela tiden jag med som tur är!Ha det så kul på er utgång! Kram!
SvaraRadera