En riktigt fullspäckad dag med tonåringar tillbaka från långledighet, det är bra medicin mot tunga tankar. På jobbet bara måste man vara fokuserad på just jobbet. Idag kändes det faktiskt välkommet att möta dem och få vara med dem. Kände mig starkare och hoppfullare, kunde t o m skoja och INTE TÄNKA på mamma små stunder (eller i alla fall nästan...).
Jag VET att så måste det vara. Mitt liv måste ju fortgå på något vis trots att min mors och min fars liv just nu ligger i spillror. Men det känns absurt och som om man är fast i en mardröm.
Och detta pendlande mellan hopp och förtvivlan hela tiden. Plötsligt verkar det bättre, andra dagen är det sämre. Kommer man att bli bättre på att klara av dessa kast? Jag hoppas det, fast det antagligen innebär att jag måste bli mer hårdhudad...
Puss och kram och TACK för värmande ord och tankar till mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Har tänkt mycket på det här med sociala medier på sistone. Att de både är av godo och av ondo är ett faktum men hur ska man förhålla sig t...
-
Befinner mig uppe i Idre nu sedan i lördags em och tänkte ge några snabba tankar härifrån. Resan hit gick trots klass två varningar om snöka... -
I dag har jag tre tankar om semester som måste ut. Jag börjar med den enklaste och ytligaste: Jag HATAR att packa inför semesterresor. I mor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar