Väntan

Ett meddelande från mig. Kort denna gång (ingen trodde på det dock....) Mamma opererades äntligen i natt, eller snarare tidigt i morse. Det är konstigt att man kan gå och vänta och längta efter något så otäckt som en sådan operation, men alternativet var ju helt hopplöst.

Denna VÄNTAN på att något ska göras, har varit som att leva i limbo. Det är så det måste vara i helvetet, en plats där man väntar på något utan att ha makt att påverka händelseförloppet på något vis. Ja, det finns ju fantastisk litteratur som försöker beskriva fenomenet, ta t ex I väntan på Godot... Eller Processen... Hm, det var kanske en underlig koppling... Men jag vet inte hur min hjärna fungerar just nu. Denna VÄNTAN har gjort mig alldeles mosig.

Den som väntar på något gott... är ju ett uttryck som försöker lugna den väntandes sinne, men det kan ju bara fungera om man är säker på att det man väntar på infrias. Väntan som innefattar oron för att det, trots det tappra väntandet, går åt helvete, den är bara TORTYR.

Jag avslutar med att med stor lättnad berätta att det gick bra. Hur bra kommer tiden att få utvisa. Det är bara att vänta och se...

Stor kram