Ni vet att man brukar säga att djuren alltid känner på sig när det ska ske något omvälvande, och då beter sig oroligt eller söker skydd.
Igår kväll var det inte katten som kände på sig något utan jag. Jag ville inte gå och lägga mig utan tittade på en film till sent, ovanligt för mig. Kunde inte sova och låg och vred mig. Tankarna malde. Klockan går. Då vaknar sonen och är ledsen. Försöker efter detta sova i soffan och läsa mig trött en stund. Klockan går. Då ringer telefonen. Det är mamma från sjukhuset. Jag får ringa till avdelningen och be sköterskan ta hand om mamma. Försöker lägga mig i soffan igen men nu är det OMÖJLIGT att sova. Gråter en skvätt för allt är så klart och hemskt på natten.
Nu är det fredag och helgen väntar med fullt schema på att få ta mig i sin famn. Välkommen!
Helgkram från mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Man lever ett rätt märkligt liv som lärare egentligen. På många sätt antagligen, men det jag tänker på just nu är det eviga läsårslivet som ...
-
Så sitter man här i soffan igen med knäet i bandage och i högläge på kudden. Bandaget är lite tufsigare i dag, och det ska alltså sitta... -
Jag brukar prata med mina elever om hur man kan börja. Ja, då menar jag hur man börjar en text, oftast är det svårast att just börja, men om...
Undrar om det är något kemiskt i våra kroppar som gör allt så mycket starkare på natten... Du går igenom en omtumlande tid, och det är inte konstigt att du har svårt att sova. Hoppas du får annat att tänka på i helgen!
SvaraRaderaTack för kommentaren på bloggen. Den värmde!
Klar vi kan ta en kopp tillsammans! Alltid roligare att vara två!
Kram! (mycket utropstecken blev det...är det ok lärarinnan!? :))