Life´s an escalator

Hello there!

Jag läser just nu en bok av Sophie Kinsella som heter "Twenties girl". Den är helt lovely. Blir lite inspirerad av stilen däri. Jag antar att det är chic lit men det är väl inget fel med det!? Den unga huvudpersonens far har försökt dela med sig av sin livsvisdom till sin dotter, som är lite "way out" i sitt kärleksliv. Han säger "life´s like an escalator, sometimes it goes up and sometimes it goes down".

Ja, så är det ju.

Jag vet inte vilken våning jag är på just nu, men jag vet att jag varit på väg ner och som tur är på väg upp på senaste tiden. jag hoppas att hissen inte börjar rasa neråt snart igen.

Inte blev liknelsen bättre av att jag tittade på filmen Speed i går kväll. Om ni nu inte vet vad det är för film så kan jag ändå säga att det var storaktörer med i filmen (t ex Keenue Reeves, Sandra Bullock). Hursomhelst så handlade det självklart om en utpressare med bomber tillhanda som hade ett gäng som gisslan i en hiss. Hissen gick sannerligen upp och ner kan jag meddela.

They survived. Hallelujah!

Jag antar att det är det man ändå gör. Även om det verkar som om man inte ska göra det så gör man ju det.

I dag åkte jag och min familj till Norrköping för att kolla in de olika utställningarna som nu presenteras på Arbetets museum. Vädret var underbart och vi hade en skön dag. Men, jag var lite besviken på museumet, det kändes som om de hade kind of promised att det skulle vara barnvänliga utställningar med t ex Lasse Majas stadsmysterium etc, men det blev inte riktigt så... Varför?! Jo, det som etsade sig fast i barnens huvud var nog snarare när vi tittade in på EWK:s utställning och råkade gå omkring där en stund och kolla in hans politiska, satiriska teckningar. Ofarligt hade jag tänkt (de förstår väl inte politisk satir?!). Tjena vad jag blev lurad.

Den första minan gick vi på när de stod och läste sig igenom serier som handlade om en tonårstjej som funderade kring problemen med sin mens; "det bästa med lingonveckan är att man slipper ha sex" stod det i bubblan samtidigt som en tecknad flicka försökte hålla ifrån sig en pojkes fingrar från sitt kön.

"Nu går vi", sa mannen resolut, när barnen stod och läste högt (sonen med stor förtjusning), "varför är det så mycket smulor i sängen? Det är jag som har bullfitta", uppenbarligen handlade det om någon slags kvinnlig uppgörelse. Fast jag är osäker på vilken slags frigörelse faktiskt.

Det här var ju lysande! kände jag när jag gick därifrån. Här försöker man vara kulturella och det enda som händer är att barnen lär sig nya könsord. Nästa tanke var: Jävla Norrköping! Typiskt! Ärligt talat så har jag fördomar mot dem och de blev ju infriade. Vi gick på stan en stund och dotterns omdöme var "vilka konstiga människor det finns här i Norrköping!". Det hon grundade omdömet på var diverse folk som tiggde, var konstigt klädda och betedde sig udda på stan.

Ja, det var den dagen.
Skönt med långledigt måste jag säga. Grannarna jobbar som galningar i trädgårdarna.

Uppochnerkram