Fotboll, sol och omtanke

Söndagen startar med att alarmet ljuder hiskeligt tidigt och att min man studsar upp genast. Hm, det finns bara två saker som kan få min man att studsa upp på det där sättet; antingen ska vi ut på resa eller så har sonen fotboll.

Det är det senare.

Jag slöt upp vid fotbollscupen någon timme senare, och där var vi parkerade hela dagen sedan. Som tur var så var dagen underbart solig och skön, så det var inga problem att sitta på en filt med de andra föräldrarna och småprata. Fast småpratandet höll vi inte på med under matcherna kan jag lova, det är så skönt att jag inte är ensam om att vara en sådan där "hejande-peppande-klappande" förälder, jag smälter bra in i det här sällskapet! Just for the records; jag klappar ordentligt åt alla barns fina bedrifter, inte bara vårt lags barn.

Fast jag var allt bra stolt över min egen lilla Messi... Det går ju inte att förneka... För att nämna något så satte han exempelvis en frispark rakt i krysset... =D

Ja, solen sken, men det hade varit bättre om jag suttit på ledarbänken, som min man, för det var i den riktningen solen sken... vi hade solen i ryggen hela dagen, och när det väl vände så gick den i moln... Så, jag är lika blek om nosen som förut, medan mannen bättrat på sin bränna ännu mer. Hm, hoppas inte det här med att solen inte riktigt vill skina på mig i år är något bestående...

Längtar så efter riktig värme och sol.

Så i väg till min Mor. Bröderna och familjerna kom samtidigt och mamma hade fixat så fint med fika. Jag blir så glad när jag ser att hon orkar hålla på traditionerna, de har alltid varit så viktiga för henne.

Ja, just det jag är ju också Mor ja. Sonen ropade, med en lite busig blick, på mig, när han och en kompis satt och fikade mellan ett par matcher; "mamma, kom ett tag!" "ja, vad är det? sa jag lite nyfiket. "Här får du en morsdagspresent!" deklarerade han och slängde åt mig skräpet efter en festis.

Nej, vi har väl inte riktigt anammat några traditioner vad gäller Mors dag i vår egen lilla familj ännu, jag är lite dubbel inför det där. När barnen är små är det ju verkligen inte barnen som håller på och ordnar och fixar med ev present eller så, jo på dagis, då hjälpte fröknarna till, men annars är det ju partnern som måste fixa. Som om det inte räckte med alla födelsedagar och allt. Men å andra sidan behövs ju ingen present, bara en liten extra omtanke kanske och en kram, och det fick jag senare på kvällen.

Men, så börjar en massa mammor man känner återberätta sina små morsdagshistorier, och då blir jag plötsligt orolig. Oj, är det deras barn som är så omtänksamma!? Varför gör inte mina barn sådant där? Ve och fasa har jag skämt bort dem!? Oj, oj, jag måste nog börja lära dem att visa mer uppskattning i livet, lära dem att inte ta allt för givet. Tankarna snurrar oroligt. Men sedan lugnar jag mig och inser att detta handlar om en påhittad kommersiell dag, herregud mina barn visar mig kärlek varje dag. På sitt sätt.

Riktigt, riktigt trött var jag i alla fall efter denna dag. Somnade mitt i ett tv-program.




FotbollshejandeKRAM