Lyckopiller

Det är så skönt att känna sig frisk igen! Nu måste jag bara försöka komma igång med träningen igen, kanske en löprunda i morgon? Fotbollsmatch på onsdag, så jag har nog inget val.

Gårdagen var ett riktigt lyckopiller! När man har sådana dagar inser man hur viktiga de är! Plötsligt känns allt så lätt i mitt bröst, hakuna matata, som vi sjöng tillsammans med våra nyfunna kenyanska vänner som var på besök hos oss i vårt arbetslag igår.

De var elva stycken, ledare, barn och ungdomar. En del kom ifrån Nairobi och barnen kom ifrån ett barnhem, som en av mina kollegor i arbetslaget har varit med och byggt! Under en tidigare dagsverkesdag samlades det in pengar till barnhemmet, och de överräcktes, i form av en stor "check", av eleverna under avslutningen av dagen. Dagen bestod av stationer, som kenyanerna ledde, där vi fick lära oss sjunga swahili, spela trummor och dansa. Under avslutningen dansade vi och sjöng alla tillsammans, magiskt! De bjöd också på uppvisning och ett överraskande akrobatiknummer, som helt fick oss att tappa andan av förvåning, de var så skickliga!

Det som var så underbart att se, var våra elever i samspel med varandra och kenyanerna. Jag blir varm i hjärtat. De tyckte det var så roligt, och de bjöd verkligen på sig själva. Nu har de plötsligt fått en sådan förståelse för hur man faktiskt KAN hjälpa till. Att man kan göra NÅGOT för andra barn som har det svårt.

Om jag ska vara ärlig så lärde JAG mig detta också.

Det viktigaste vi har att lära ut till våra barn är empati. Det är min fasta åsikt.

Nu till en egogrej. Det var så fruktansvärt kul att dansa afrikansk dans! Det var en ögonblicklig förälskelse! Jag blev så barnsligt glad när den kenyanska dansläraren kom fram till mig i slutet av dagen och gav mig komplimanger för min dans, hon sa att jag hade talang för det! Inte är det ofta man får komplimanger här i livet, jag tänker suga på den karamellen länge.

Jag blir så lycklig av att dansa, jag vet ju det. Det ger mig en sådan lyckoendorfinkick! Jag måste helt enkelt börja på dans, gärna afrikansk dans! Jag tror det skulle vara välgörande för mig, precis som fotbollen och innebandyn är det. Någon som vill hänga på?!

Kvällen toppades av en helt superhärlig personalfest! Gångavstånd hade jag också! =D Festkommittén hade ordnat så bra med allt; maten var supergod, min favo med grekisk buffé! De hade god fördrinksbål och mingeltipspromenad (inomhus) där man skulle gissa klassiska filmcitat, översatta till svenska, var de också, hehe, riktigt kul. Vann INTE.

Annars var kvällen precis så där som jag vill ha den, alla pratade, det sjöngs och spelades lite, det var så skön avslappnad stämning. Men det krävs en del jobb innan för att en fest ska bli så lyckad, och om jag förstått det hela rätt tänker nu den eminenta festkommittén tacka för sig, snyft =(. Det är väl bara att börja kavla upp ärmarna själv nu då...

Lyckokram!