Inte den roligaste direkt

Den här veckan lär inte gå till min historia som den roligaste direkt. Hela veckan har jag jobbat med mammas flytt, i dag hade jag också skönhetsvård med henne så att hon känner sig bättre inför flytten och sin födelsedag på lördag. I de här lägena är jag glad över min erfarenhet av sju år i hemtjänsten. Jag övade upp min färdighet i att se allas behov och lärde mig t ex att klippa hår då.

Men så har också först min dotter blivit sjuk och varit tvungen att vara hemma två dagar och nu är min son sjuk. I morgon måste jag vara hemma med honom således. Han är den typen som inte erkänner sjukdom i första taget, men vid kvällsläsningen låg han som en liten varm kamin bredvid mig och visade alla tecken (tänker inte berätta vilka!) på att vara nedsatt, så jag tog tempen trots protest (jag är frisk mamma!) och den visade 39,5. Han somnade in och trodde fortfarande på möjligheten att vara med och åka skridskor med klassen i morgon och gå på skoldiscot på kvällen. Stackaren, tala om fel dag att vara sjuk. Han har ju lovat att dansa tryckare med sin flickvän och skulle ställa upp i limbotävlingen.

Dottern har vilat upp sig och mår nu helt bra (enligt henne själv) så hon går till skolan i morgon och på discot på kvällen, kanske t o m att hon kan vara med och sova över hos en kompis tillsammans med de andra kompisarna (om de är friska).

Nu vet jag v arför jag hatar februari och all f*g sjukdom under denna månad. Vik hädan!

Kram!