Skulle kunnat skriva mycket om jobbet nu känner jag. Känner inspiration! =) Har jag inte världens bästa yrke så säg? Det är nästan aldrig tråkigt och det är alltid något nytt på gång. Men framförallt får man ha så roligt med härliga ungdomar, och betalt för att ha det. Om någon tror att jag är ironisk nu, så fy skäms på dig, för det är jag absolut inte! Det är absolutiskt sant, och jag menar det verkligen.
Men det är klart, jag antar att det finns människor som tycker att andra saker är roligare och som de hellre vill göra, då är det tur att vi människor är olika således!
Men jag är mindre glad över vädret. Det är så jobbigt när jag ger mig ut och springer, ser väl ut som bambi på hal is vissa sträckor. Om någon vill ha något kul att titta på menar jag. Jag vet att vissa tycker att det är det roligaste som finns när någon halkar omkring och ser ut som en klantig clown samtidigt som denne försöker upprätthålla någon slags värdig min. Askul.
Guldstjärnor är förresten något jag tänker på nu. Dess vara eller icke vara. That's the question. Och komplimanger som genererar dessa. Sonens klass hade samlat på sig 153 komplimanger i dag. Men själv hade han bara fått en, sa han. "Hur många gav du då", sa jag? "En", svarade han. Och han kom inte ihåg (eller ville inte berätta?!) vad det var för slags komplimang. "Om du försöker ge några fler själv så kanske du får några fler också", sa jag pedagogiskt(?). Han höll motvilligt med. Målet för detta samlande av silver- och guldstjärnor är att klassen, efter rätt erhållet antal, ska ha en dag i simhallen.
"Vad gör ni sedan då?", frågade jag trögt, "slutar ni att vara tysta, snälla och att ge varandra komplimanger efter att ni varit i simhallen?". Stor suck och en blick på mig som om jag vore the most stupid thing on earth, "nej, det är klart vi inte gör, men det går snabbare att få komma dit med guldstjärnor, när vi vet vad vi kämpar mot".
Jaha. Då förstår jag. Absolut.
Kram!
Men det är klart, jag antar att det finns människor som tycker att andra saker är roligare och som de hellre vill göra, då är det tur att vi människor är olika således!
Men jag är mindre glad över vädret. Det är så jobbigt när jag ger mig ut och springer, ser väl ut som bambi på hal is vissa sträckor. Om någon vill ha något kul att titta på menar jag. Jag vet att vissa tycker att det är det roligaste som finns när någon halkar omkring och ser ut som en klantig clown samtidigt som denne försöker upprätthålla någon slags värdig min. Askul.
Guldstjärnor är förresten något jag tänker på nu. Dess vara eller icke vara. That's the question. Och komplimanger som genererar dessa. Sonens klass hade samlat på sig 153 komplimanger i dag. Men själv hade han bara fått en, sa han. "Hur många gav du då", sa jag? "En", svarade han. Och han kom inte ihåg (eller ville inte berätta?!) vad det var för slags komplimang. "Om du försöker ge några fler själv så kanske du får några fler också", sa jag pedagogiskt(?). Han höll motvilligt med. Målet för detta samlande av silver- och guldstjärnor är att klassen, efter rätt erhållet antal, ska ha en dag i simhallen.
"Vad gör ni sedan då?", frågade jag trögt, "slutar ni att vara tysta, snälla och att ge varandra komplimanger efter att ni varit i simhallen?". Stor suck och en blick på mig som om jag vore the most stupid thing on earth, "nej, det är klart vi inte gör, men det går snabbare att få komma dit med guldstjärnor, när vi vet vad vi kämpar mot".
Jaha. Då förstår jag. Absolut.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar