Jag kan bara säga att i slutet på lovet var jag totalt avkopplad äntligen, efter att ha farit runt hos vänner och ätit gott och umgåtts. Låg slutligen i en stol med en bok i solen, tog med barnen till Valla och promenerade och sådana saker (hur länge sedan var det man var i Valla då? Tydligen mycket länge sedan kan jag säga...). Och avkopplad då lagom till att jag var tvungen att varva upp igen till dagens jobb som började med en rivstart.
I kväll har jag varit som en effektiv virvelvind, en uppskruvad kanin eller vad man nu vill göra för liknelse.
Hjälpte sonen med skrivläxan och hade en mysig stund. Han fick ihop en liten finurlig påskberättelse och var riktigt nöjd, så härligt!
Nej, har noll skrivlust själv, tyvärr. Hoppas den återkommer någon gång...
Kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Man lever ett rätt märkligt liv som lärare egentligen. På många sätt antagligen, men det jag tänker på just nu är det eviga läsårslivet som ...
-
Jag brukar prata med mina elever om hur man kan börja. Ja, då menar jag hur man börjar en text, oftast är det svårast att just börja, men om... -
Så sitter man här i soffan igen med knäet i bandage och i högläge på kudden. Bandaget är lite tufsigare i dag, och det ska alltså sitta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar