Målbilder

Ok fokus nu. Man ska visst visualisera målbilder framför sig för att prestera på topp. Vad ska jag visualisera nu då så det blir bra...? Eh..hrm.. Nu råkar det poppa upp en bild på mig ute i solen härutanför, gåendes tillsammans med en kompis runt ån, snackandes om allt och inget, så skönt det skulle vara. Nehej, det här duger inte! Nu försöker jag igen. Jag ser framför mig hur mina studieinlämningsuppgifter ligger framför mig, färdiga och vackra....Va? Vackra!? Nej, det där hittade jag bara på, jag såg det inte alls framför mig. Jag såg bara en oredig hög med papper och böcker och mig själv sittandes med en kaffekopp inkikandes på fejjan istället för att göra vad man ska.

På Debatt i går kväll diskuterades det huruvida facebook var nutidens knark. Någon sa att det här med fb har ju funnits i alla tider, är det inte ett virtuellt rum man sitter i så sitter man kanske på stadens caféer i stället och hänger med vänner. Ja, argumenten böljade, som det bör, fram och tillbaka, men det kändes lite avslaget ändå. Vem kan liksom orka bry sig? Vem kan stoppa en sådan utveckling, och varför skulle man? En kille som var 24 år påstod att de i hans ålder har befunnit sig i sådana här olika rum på nätet i säkert 10-15 år, och att enda anledningen till att folk nu hetsade upp sig över fb var att även de vuxna hittat dit och att de alltid får moralpanik. Suck, men so true. Och vi vet också att vi vuxna kommer att få bli kvar där på fb och att ungdomarna försvinner någon annanstans snart...

Tillbaka till mina målbilder nu, skärp dig! Hmmm...nu ser jag någonting. Jag ser en muta. Eller en belöning! Om jag skriver hälften av det jag ska ha skrivit nu på ett par-tre timmar kan jag få en god lunch kanske!? Fast jag får väl göra den själv... Sedan skriver jag resten av det jag ska skriva på några timmar till och då kan jag få ta en löptur runt ån i solen (om den är kvar). Efter det avslutar jag ett par timmar till och då får jag ta mig ett glas rött.

Japp, då vet jag planen.

Goodbye.