It´s all in your head

Det är konstigt det där hur man upplever saker. Förra veckan var så tuff , jag kände mig helt nerbruten, och om man skulle titta rent objektivt på hur denna vecka ser ut, så skulle den vara, och ha varit minst lika jobbig.

Men jag känner inte att världen skakar för närvarande, det har varit rätt ok faktiskt.

Om och om igen i livet har man fått höra kloka råd om att it´s all in your head. Och om och om igen inser man hur sant det där är.

Inställningen, balansen i mitt sinne, det är det som avgör hur jag klarar av allt här i livet. Men den sorgliga sanningen är ju att jag inte verkar förstå det. Om och om igen åker jag dit på det. Blir lika förvånad varje gång liksom. Guldfiskminne (stackars guldfisken som så oförtjänt fått rykte om sig att bara ha tre sekunders minne förresten, hur kan man veta det!?).

Den här veckan har jag gått med lindad hand efter innebandymatchen i lördags. Blev omkullknuffad och tog emot med höger tumme när jag hamnade på rumpan. Nu vet jag hur mycket jag använder höger tumgrepp, får grimasera illa av smärta en gång i minuten ungefär.... Skriva för hand är en pina t ex... Då var det ju väldigt bra att jag satt och skrev 30 omdömen för hand i måndags kväll... Hm. Nu vet jag också hur många gånger per dag som jag vrider om en nyckel i ett lås...

Satt i måndags natt och skrev klart en inlämningsuppgift också. Studierna börjar hårdna och jag inser nu att jag måste börja lägga ännu mer tid på dem om jag ska klara dem. Även om det jag läser och skriver om, bara är så kul, så tar det tid. Tiden är det mest värdefulla man kan ha tillgång till...

När jag vaknade i går efter att ha sovit ett par timmar bara så tänkte jag först att nu är jag väl sjuk och vill bara ligga kvar. Kände efter en stund till och insåg att jag var helt ok... Ok då kör vi väl då, i väg till ämneskonferensen kl åtta. Utvecklingssamtal med alla i klassen och hemma rätt sent. Fortfarande ingen känsla av att vilja bryta ihop. Det hade jag garanterat gjort förra veckan, eller? Fick dock plötsliga magsmärtor, insåg hur svullen jag var och blev rädd. Vad är detta?

Vaknade med ömmande mage och smärtor och tänkte återigen att nu ligger jag väl kvar då. Men dagen har gått mer än bra, trots att jag fortfarande har så ont. Skyndade hem till sonens höstmarknad och drop in -fika på fritids, fick med mig ett par killar till hem. En mamma i dotterns klass kom förbi för en stund sedan med ett antal kak- och godisburkar som ska säljas, det ska väl gå bra.

Varför klarar jag av saker och ting denna vecka då? Jag hade en bra helg, det kan vara en nyckel. Trots att det var mycket så blev allt bra. Jag var nöjd med mig själv och jag tog det lugnt på söndagen, vilade. Och så har jag sett till att jag har lite saker att se fram emot också, det hjälper i vardagsstressen.

Måste kanske höra av mig till vårdcentralen i morgon ändå.

Kram!