Tanken för dagen landar i att avsky måndagar efter lov. De borde inte få finnas.
Mina argument för det lyder som följer: 1. Man tror inte det är sant när larmet larmar för igångsättning av Familjen så TIDIGT, det är inte hälsosamt. 2. Alla plikter man skjutit framför sig landar som en bila över nacken i samma stund som man äntrar jobbyggnaden, det är inte hälsosamt heller. 3. Helst skulle man vilja sätta sig och mysprata med kollegorna över några oändliga koppar kaffe, vilket man absolut inte hinner (särskilt inte om man inte gjort vad man borde gjort under lovet...), det är trist. 4. Ju mer dagen går inser man hur mycket jobb man har framför sig, det är deprimerande. 5. När man precis fått den lovtyngda kroppen att börja få upp den riktiga effektiviteten, är det dags att gå hem till jobb nr 2, tredjedelsklar, det är frustrerande.
Så mitt förslag är att vi spolar fram de där dagarna till den lite mer trevliga, ska vi säga dag nr fyra, eller så, då brukar man ha lugnat ner sig och intagit sitt vanliga Mahatma Gandhi-lugn (you wish...).
Ultra rapid kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Underbar dag! Solen skiner och allt. Jag hör sommarljud utanför, fåglar och gräsklippare och den där särskilda försommarlukten tar sig in ge... -
Jag tvekar. Jag stegrar mig inför hindret som en skygg häst. Vill knappt säga vad jag tänker på. Vart har den alltid så entusiastiskt disk...
-
Efter en helt hysteriskt jobbig och stressig vecka är jag nu tillbaka här. Återigen inser jag att jag måste försöka tänka om lite och kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar