torsdag 26 februari 2009

Negativt tänkande

Jag har nu funderat lite över varför man fastnar i negativt tänkande, fast man vet så j..a väl att det bara är destruktivt och leder till nowhere.

När man inte är tonåring, ungdom, eller yngre ångestfull vuxen, så får man tyvärr ingen förståelse eller sympatier under de där negativa perioderna man har längre. Folk förväntar sig att man ska ha lärt sig att vara rationell och inse att det är ett meningslöst beteende. Man ska helt enkelt inte störa andra med sina bekymmer. En negativ människa förstör för sin omgivning och försöker lägga över sina bekymmer på andra.

De flesta säger ändå inte ärligt rakt ut vad de tänker; dvs: "ryck upp dig människa", eller fy fn vilket trist depro du är" eller liknande, utan de säger nog mer hurtiga saker som: "tänk positivt!" eller "efter regn kommer sol", eller... ja, sanna klyschor helt enkelt.

Tillbaka till min fråga: varför håller man på och är så här negativ ändå ibland? Fast man är så vuxen, mogen och insiktsfull?

Ja... man är väl bara människa trots allt... (ännu en klyscha). Man känner frustration och maktlöshet, man vet inte hur man ska kunna förändra sin situation, man tror inte att det går.

Man vill ha hjälp. Kanske konkret, men kanske vill man mest att någon sätter sig ner och verkligen undrar över hur man känner, att någon lyssnar med ett öppet och förstående sinne.

Tyvärr kan det nog vara så att det inte hjälper med att vem som helst gör detta (det är inte som på film där någon som ödet fört i ens väg når fram och löser upp ens problem...), utan det är en SPECIELL person (eller personer) i ens liv som måste göra detta.

Vanligtvis brukar man dock hinna tröttna på sig själv efter en period, kanske t o m innan man fått sig tilldelad en sann klyscha och förhoppningsvis innan någon hunnit bli alltför ärlig.

Fast, man kanske kan få vara lite negativ då och då, det kanske bara är så enkelt att man BEHÖVER få vara det ibland...

(Om ni undrar varför jag skriver "man" hela tiden, så är det för att detta kanske inte bara handlar om MIG...).

Kram från The Positive Thinker

1 kommentar:

Goda människors tystnad....

Har tänkt mycket på det här med sociala medier på sistone. Att de både är av godo och av ondo är ett faktum men hur ska man förhålla sig t...