Det kryper i mig. Jag vet inte vad det beror på, men jag har verkligen svårt att koncentrera mig på att göra alla de saker som jag måste göra som jag tycker är TRÅKIGA. Jag känner det som om jag bara skulle vilja krypa ur skinnet.
Vad är det med mig egentligen? Så här kan man ju inte ha det. Man måste klara av att göra allt det som man måste göra, fast det inte är så särskilt kul precis. Man har inget val direkt heller.
Kanske smittar tonåringarna mig med sin attityd och sin rastlöshet? Eller är det årstiden som lagt sitt kvävande täcke över mig?
Ja, vilket än skälet till mina rastlösa krypningar är, så vore det bra om jag hittade ett sätt att stilla dem. Hur ska man t ex få tonåringarna att göra det som de måste göra, trots deras tillstånd? Ja, Motivation är väl det som måste hittas... Hur får de det? Morot eller piska? Suck, jag antar att piskor är det vi mest använder, när det kanske borde vara mer morötter.
För, vilken metod fungerar bäst på mig kan man tro? Jag tror att mina krypningar skulle kunna stillas lite av att veta att jag snart får lön för min möda, lite bekräftelse, uppmuntran och belöning.
Så, om jag försöker göra detta lite mer, kanske någon gör samma för mig, gott ska med gott belönas, sägs det.
Krypande kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar