Mörbultad...

Här kommer en liten söndagsrapport från en mörbultad och trött kvinna med fruktansvärt stel nacke.

Varav detta? Ja, kanske från den oerhört trevliga fredagskvällen med svägerskan på dansgolvet :-D. Så mycket har jag inte dansat och skakat loss på lääänge. Eller från ett antal nätter då jag sovit oroligt och drömt riktigt skumma drömmar... Kanske har min frenetiska städning av hela huset i lördags fm triggat igång några små ovana muskler... Jag städar alltid i ett slags ursinne för att få det gjort. Det skulle även kunna bero på den dubbla rollen av hockespelare och konståkerska i torsdags, men det är nog mest de ömmande knäna, höftbenen och midjan som har sin grund där (att spela hockey med taggskridskor samt felsvängd klubba; är inte så bra...man snubblar lätt...).

Tröttheten idag vet jag i alla fall att den kommer sig av att jag gick upp kl sju och åkte till den fryskalla träningshallen i Stångebro och stod i två timmar och stirrade på sonen. Det har tagit hela dagen att tina upp faktiskt. När våra vänner kom för att hämta sin katt kände jag mig så trött att jag är rädd för att jag inte var så social som jag brukar...

Lördagen bestod annars av något som inte var så fysiskt jobbigt, för mig i alla fall, men däremot lite psykiskt påfrestande. Jag och ett par av mina bröder åkte helt resolut till mamma på avdelningen och tog med henne hem till sig själv på en utflykt. Med rullstol, rollator och hela konkarongen. Banbrytande! Det var så skönt att GÖRA något. Självklart var det mycket att tänka på med allt, men det gick ju!

Dags att känna sig redo för JOBBET. Hmmm...

KRAM