Lilla mamma

Tittar på Allting faller och ser Jonas Gardell säga adjö till sin mor som gått bort. Hon hade alzeimer och bodde på vårdhem kort tid innan hon gick. Han försöker få sina barn att inte le på kortet han tar på dem vid dödsbädden, men de ler invant ändå. Det är svårt att få barn att förstå Död. Eller vad som förväntas vid Död.

Egentligen är det ju svårt även som vuxen. Det är inget man har kunnat öva på och få erfarenhet av.

Det är märkligt, men jag har tänkt mycket på mamma i dag redan innan jag såg tv-serien. Det har varit en sådan där dag, jag vet inte varför vissa blir sådana. När jag skulle göra middag föll valet på en av mammas paradrätter: ugnsstekt falukorv. Jag tänker på hur tråkigt det måste ha varit att laga precis all mat hela tiden, det var ju bara hon som skötte det, hon skötte allt i hemmet och allt med barnen. Tänk att det bara är en generation bort; ojämställdheten.

Men jag tänkte på hennes Död i dag också. Innan jag såg Gardells mammas död. Det gör jag ofta i och för sig. Gardell sa: "lilla mamma, är du där?" när han var ensam med henne en stund efteråt. Och ja, så kände jag också. Jag var med och tvättade henne och klädde henne och gjorde henne fin efteråt. Det kändes så starkt att hon fortfarande var där. Hon var inte borta.

Och nej, det är hon inte. Hon är med med mig varje dag i varje stund. Hon är vid min sida. Nu är hon inte sjuk heller, hon är tillbaka som sig själv igen. Lilla älskade mamma.

Om det är någon läsare som inte känner mig så väl, vill jag bara säga att min mamma somnade in förra året på trettondagsafton.

Kram!

Bamse är kaxig

Min son är blivande litteraturkritiker tror jag, jag älskar att lyssna på hans recensioner och reflektioner av och kring det han läser.


Nu senast gav han ett tydligt och välvalt exempel ur senaste Bamse på att Bamse inte var sig lik alls; Bamse var kaxig. Efter detta statement tittade han på mig med ett milt upprört uttryck. Uppfordrande uttryck faktiskt.

Ja, han har rätt. Vart har världen tagit världen? Hallå! Bamse ska vara snäll! Inte kaxig. Han ska inte svara sarkastiskt på tilltal. Eller har han alltid gjort det? Fast vi inte har sett det eller förstått det?

Nej, jag skakar av mig detta obehagliga, världen snurrar.

Bamse är god. Bamse är snäll.


Kram!

Fredagsmys

Fredagsmys ja.

Det kan nuförtiden vara att ge sig ut på en månskenslöptur runt ån (med broddar på som gör att det känns som att springa i fotbollsskor... Men bra så man inte halkar på isen, ja ja) och sedan laga tacomiddag med sin dotter (till skön musik och tända ljus) och invänta sonen från utomhusfotbollsträning.

Till det lättsam fredagsunderhållning på tv tillsammans med barnen (inte alltid man får mysa med båda framför tv:n nuförtiden dock...)

Själv pustar jag nu ut efter en vecka av jobb och studier och belönar mig med ett glas vitt vin, eller två skål!

Kram

Tycka om...

Det är speciellt att få gå på utvecklingssamtal när det handlar om ens eget barn. Sedan jag fått uppleva det som förälder har jag lärt mig mycket som mentor också.

Som förälder är jag nervös inför att behöva höra dåliga, överraskande nyheter om mitt barn. Därför är det så bra att mina barn alltid har haft mentorer som är duktiga på att förbereda och informera inför samtalen. Det har jag lärt mig nu själv och försöker tänka på inför utvecklingssamtalen med mina elever.

I dag hade jag alltså samtal med min son och jag kände mig lugn och trygg. Vi hade fått hem alla omdömen innan och jag och sonen var förberedda. Han vet vad han har för starka sidor och vad han behöver utveckla.

Men, så uppstår en sådan där överraskande, oväntad situation i alla fall! Som tur var en bra sådan. Sonens lärare ler med hela ansiktet och blinkar lite finurligt mot honom innan vi ska sätta oss, därefter säger hon något som känns så genuint uppskattande och fint till honom. Jag blir alldeles varm om hjärtat och kan inte låta bli att le fånigt, känslan är så stark, känslan av att hon tycker om honom, min son.

Och då kommer den här tanken starkt rusande till mig: Ja! det är därför jag är trygg med mitt barn hos denna pedagog. Hon tycker om honom.

Hon tycker om barn, hon tycker om sitt jobb som lärare, hon är trygg i sin yrkesroll.

Det kan bara bli bra.

Kram!

Hem till skolan

Jag är numer student igen, studerar på halvtid, och det är ovant men härligt. Det som är härligt är t ex att få tid för att läsa igen, att läsa och få igång huvudet; tänka, känna och reagera, ja att få möjlighet till reflektion. Reflektion ja. Hur kan man arbeta som lärare om man aldrig får tid för reflektion i arbetslivet, det är det sorgliga. Att vi inte får det.

 Läser Maciej Zarembas artikelserie i DN som givits ut på bok; Hem till skolan,  där han ger en dyster bild av hur skolan och läraryrket behandlats så långt tillbaka som sedan efterkrigstiden egentligen (men där kommunaliseringen står i en klass för sig) och hittar avsnitt som får mig att le sådär bittert vad-var-det-jag-alltid-sagt-aktigt. T ex får det här avsnittet i kapitel 3 mig att le så:

" Låt mig lite vanvördigt ta bilprovning som jämförelse.Först säger vi att vid behov får man ta in vikarier som inte är mekaniker. Det räcker att de arbetat vid biltvätten. Sedan reformerar vi mekanikerskolan. Ut med verkstad in med kommunikationsteori. Det ska gå bra att läsa till mekaniker på distans. Därefter kommunaliserar vi alltsammans.Nu får kommunerna själva bestämma om det alls behövs behöriga mekaniker på stationerna, samt vad det hela får kosta. I nästa steg ändrar vi de statliga reglerna för vad som menas med godkänd bil. Förr stod det kanske att det inte får glappa mer än 0,2 mm i en axel. Nu säger vi att axeln skall "uppfylla högt ställda krav på den glappfrihet som kan förväntas i ett hållbart trafiksystem". Varje kommun får själv lista ut vad det innebär. (Blir det maktskifte i kommunen går det bra att ändra tolkningen.) Och därefter släpper vi in privata aktörer på marknaden samt inför en ny regel: Den som fått bilen underkänd på en station får försöka igen hos konkurrenten. Jo en sak till. Transportstyrelsen som skall övervaka att stationerna håller måttet befolkar vi med tjänstemän som är djupt skeptiska till begreppet "mått". Det speglar ett föråldrat synsätt på kunskap, kväver bilprovarens kreativitet och strider mot den moderna synen på trafik som språklig konstruktion. Så här har man faktiskt gjort med skolan."

 Zaremba skriver att vad han vet har inget annat skolsystem utsatts för så många, så drastiska och så elakt samverkande reformer. Miljöförstöring vore kanske ett lämpligt ord, skriver han.

Ja det vore det, jag håller helt med efter att ha varit med under ett par decennier, som lärarstuderande och lärare. Som tur är har man ju gjort motstånd och inte gått med i alla dumheter....för som hans tredje kapitel heter; "man måste låta rätt gå före galet".

Nej, nu tillbaka till inlämningsuppgiften...

Kram!

Mys!

Fick ett litet besök på kvällen av min svägerska och lilla E som varit på BVC och tagit spruta och haft 1-årskontroll. Hon är så otroligt kommunikativ nu, det är underbart! Hon gillar att kasta bollar också , bådar gott :)

Kram

I dag är det kramens dag.

Har det alltid funnits sådana här temadagar eller är det ett väldigt modernt påfund? Kanelbulledagar, våffeldagar och dylika kan jag ändå förstå varför de tillkommit; handeln vill sälja. Likaså på mors- och farsdagar.

Men vem tjänar på en kramdag?

Nej, jag är väl bara cynisk och misstänksam antar jag. Menlösa barns dag fick nytt namn också lade jag märke till. De var inte menlösa utan värnlösa.

 Apropå det så kände jag återigen ett stort behov av en kram i dag faktiskt. Jag lyssnar på dokumentären om "Nora", den fastspända flickan och vill bara gråta. Och kramas. Det är en mardröm man får följa med till. Tvångsvård av en värnlös, destruktiv och skadad flicka i ett Sverige som får Kafkas värld att framstå som en Bullerbyidyll.

Jag ryser och sänder böner om att aldrig behöva hjälp av psykiatrisk vård.

 KRAM

Fick härliga kramar av bästa Lotta i helgen iaf :)

Börja skriva inlägg igen?

Hej hej där! Jag kanske, kanske har fått lite lust att skriva igen... När jag skulle leta upp bloggen hittade jag den inte! Det visar hur lång tid sedan det var som jag skrev om inte annat! Jag tvingades skriva nya lösenord och fixa och trixa lite, men nu tror jag att det ska fungera igen. Efter såhär lång tid inser jag också att det är mycket nytt i hanteringen av bloggar som jag måste lära mig. Japp, detta var lite testskrivande. Får se hur det känns framöver... Kram!

Kanske man skulle...

...skriva lite i sin blogg...? Då och då i alla fall? Hösten är här och en liten, liten lust börjar göra sig påmind.

Ser du bilden ovan? Den tog fotografen som fotograferade inför vår försäljning av föräldrarnas sommarstuga i Kallvik för några veckor sedan. Den är tagen nere vid badet som vi kallar "lilla badet". Det är så vackert att det nästan gör ont i mig att se på den.

Nu ska jag och mina bröder ut och fortsätta att rensa ut allt ur hus och bod. Det är en underbar höstdag idag och kanske tar jag några bilder och kan lägga upp en vacker höstbild därifrån senare.

Om stugan är såld?

Ja.

Kram!


Här har vi ett foto från idag. En otroligt vacker höstdag! "Hejdå lillstugan", sa jag när jag stängde dörren för sista gången, och min bror tittade lite oroligt på mig. Ska hon bli nostalgisk nu? tänkte han säkert. "Många nätter vi tillbringade där", sa jag lite kärvt, och klappade ömt på dörren när jag gick.

Kram igen!

Hej igen!

Jag har ju en blogg, ja just det ja. Stackars totalignorerade blogg som jag inte brytt om det minsta sedan i somras och knappt då heller. Tittade bara in här och ändrade layoten till hösttema, även om det varit brittsommar här nu några dagar så tror jag nog ändå hösten är här nu när vi skriver oktober i almanackan.

Fick en liten tagg av dåligt samvete över att jag inte brytt mig om att vårda bloggen på sistone, har jag nu en gång för alla gett den ett liv kan jag inte bara överge den helt, även om jag inte vet vad jag ska ha den till riktigt...

Får fortsätta fundera på det således.

Höstlig kram!

Älskade Sommar!

Älskade Sommar!

Vill bara att du ska veta att jag älskar dig utan förbehåll!

Jag vet att jag ibland kan klaga över ditt väder och över att jag måste ta fram mat, fika, mellis och snacks hela tiden och därefter plocka undan och diska. Jag vet att jag kan klaga över att barnen är osams ibland och att de tydligen ofta föredrar att sitta vid en dator framför att springa ute och leka med kottar eller nåt (som jag gjorde som barn, jag var ALLTID ute...). Jag vet att jag kan klaga över detta evinnerliga packande och uppackande.


Men lyssna inte på det och ta inte åt Dig! För det jag tycker är att det är helt otroligt SKÖNT att Du är här! Jag älskar din värme, särskilt när du låter dina strålar lysa från en blå, molnfri himmel som du gjorde förra veckan, TACK! Det får du gärna göra så mycket Du vill i sommar, på de platser vi är på!

Jag älskar att jag kan vara ute så mycket och bada, sola, ligga och läsa, leka med barnen, grilla, sitta ute och dricka vin med vänner i sommarkvällen, plocka bär, ja allt det där Du vet som man gör UTE när det äntligen är sommar.

Och jag älskar att få lata sovmorgnar och slippa ställa alarmet och skynda på barnen till skolan eller helgaktiviteterna. Jag älskar att slippa ha tider att passa, ja, det älskar jag nog mest av allt!!! Härliga, härliga ledighet.

Och jag älskar alla mysiga, småputtriga, lättsmälta sommarprogram på tv och Sommarpratarna i P1. Och att ligga och titta på halvkassa filmer i sängen innan man somnar, alldeles för sent varje kväll.

Jag älskar att resa bort också. Det är underbart att få vara på semester och resa. Det ska vi göra nu nästa vecka.

Älskande kramar!

Sommarlov

Så är det sommarlov och det blev som jag trodde att jag inte skriver blogginlägg alls. Sorry.

Till att börja med kom den underbara midsommaraftonen (visst vädret var väl sisådär,men så är det ju alltid på midsommar,it goes with the concept)och det var mycket att fixa och dona med och det var fantastiskt mysigt att fira med så många i familjen.

Äntligen kom vädret,min vän solen,och då är allt enkelt.Jag myser här i stugan på landet och badar och läser och gör sådant man gör när man har barn som har sommarlov också.

I morse vaknade jag av att göken gol och jag låg och undrade i vilket väderstreck han gol, visst har det någon slags gammaldags betydelse,vilken jag nu glömt. Jag satt sedan alldeles ensam på altanen med min frukost och tittade ut över naturträdgården där smultronen lyser lockande röda överallt just nu,och blåbären börjar mogna. Jag lyssnar på stillheten. Så underbart.

Sommarkram!

Snart sommarlov...

Eleverna slutade i går och det var coolt och häftigt som vanligt med alla känslor som sprutade, även om jag inte hade någon egen nia som slutade.

Otroligt vackert och underbart var det på mina barns avslutning i tisdags kväll, det är alltid fantastiskt! Vi gick ut på restaurang i stan efteråt och det kändes så lyxigt och mysigt, det får gärna bli tradition!

Nu är det några dagar av praktiskt och administrativt arbete som gäller på jobbet, men det känns faktiskt helt okay i år, jag känner ingen stress och brådska att ta sommarlov på riktigt ännu, varför vet jag inte riktigt. Men jag vill verkligen bli klar med så mycket som möjligt innan semestern börjar, hoppas jag kan bli mer effektiv än jag var i dag bara, kände mig som paralyserad av allt som måste bli gjort i dag.

När sommarlovet verkligen kommer på riktigt tror jag inte att jag kommer att blogga mer i sommar faktiskt. Vi ska mest vara på landet och jag ska försöka lägga bort datorbehovet så mycket som möjligt har jag tänkt.

Sommarkram!

Ha det bra

Det närmar sig. Snart avslutning för eleverna och i morgon eftermiddag dags för mina barns avslutning, den brukar var så fin att jag gråter. Sonen säger dock rakt ut att han absolut inte vill ha sommarlov och helst skulle fortsätta gå i skolan hela sommaren. Sådant gör mig bara glad! Han har det så bra i skolan, det är underbart, så borde alla barn få känna.

Tänk om ändå min mamma kunde känna något liknande någon gång nu, men nej hon vill bara bort och någon annanstans hela tiden nu. Det skär i hjärtat att det måste vara så här. Och hon är så sjuk. Varför måste det vara så här?

Midsommar närmar sig och jag tänker att det nog blir första Midsommarafton som hon inte kan vara på landet nu, det är omöjligt, fast hon inte förstår det själv.

Nej, dags att sova.

Godnattkram

Älskar

Lyssnade på radion i dag. Det är inte något ovanligt för mig kan jag bara snabbt meddela om det undrades. Jag älskar att lyssna på radion. Om jag ska vara ärlig är det ett medium jag föredrar faktiskt. Det är lite som att läsa en bok, vilket toppar min lista över saker att göra. Och en sådan underbar långhelg som man haft nu har gett mig möjlighet att lyssna på radio igen. En försmak av sommaren, jag ryser av välbehag när jag tänker på att jag ska få ligga i en solstol (förhoppningsvis!) och lyssna på sommarpratarna i sommar. Jag har inte större anspråk på livet, egentligen. Eller, jo kanske några till, men ni som känner mig vet vilka ;-)

Jag städade lillstugan på landet samtidigt som jag lyssnade på radion, det var det jag skulle komma till. Dammsög med vällust upp alla gamla spindelnät och döda myror efter vintern och lyssnade samtidigt på en kvinna som berättade om sin uppväxt som kurd. Jag insåg att hon var känd men jag fattade aldrig riktigt vem hon var. Men det är det fina mend radio, du måste inte veta; det är historien de berättar som är intressant. Som i en bok.

Jag inser också hur mycket jag älskar den här tiden på året, försommaren och underbart vackra dagar som ger dig hopp och längtan till framtiden. Till sommaren. Jag älskar att vara i sommarstugan och få kasta av mig allt och bara vara. Bara vara jag. Med naturen.

Jag ligger i den tidiga morgonen och ser ljuset, jag hör fåglarna, och ingenting annat utom min egen andning, och mitt hjärtas slag.

Kram!

Långledigt

Äntligen långledigt! Nu ska jag försöka ta det lugnt och stressa ner. Välkommen juni!

Kram!

I väntan

Inte ett vettigt ord får jag ur mig så jag kan skriva något klokt eller roligt eller smart eller vad som helst här på bloggen längre. Sorry.

Så det är så här författarna känner när de får "skrivkramp"? Det är inte kramp, det är olust, kan jag meddela. En känsla av att inget som jag skriver är av något som helst intresse överhuvudtaget, så why bother. Och en liten paranoid känsla som sticker en i sidan och viskar: "allt vad du säger kommer att kunna användas mot dig"...

Jag ska inte lägga ner bloggen, men jag väntar på LUSTEN.

Och jag väntar på sommarlov...

Intet är som väntans tider...

Ibland känns det som om det är det enda jag gör här i livet, VÄNTAR, på något. Kanske inte en slump att min favoritpjäs heter "I väntan på Godot"...

KRAMAR

Skönt

Det som är skönast just nu är att träna. Det är det som verkligen får mig att stå ut med allt och får mig att klara av vardagen.

Jag är så glad att ha möjligheten att få tillhöra idrottslag, det är så underbart att träna och spela matcher tillsammans. Jag har alltid älskat det, även om det kan vara skönt att idrotta och träna individuellt också. Men nu för tiden slår detta med lagidrotten allt, annars skulle jag kanske inte få ändan ur och komma iväg.

Kram!

Det här med maj...

Det är bara att ta ett djupt andetag, hålla för näsan och hoppa bomben rakt ner i maj. Så känner man varje gång maj kommer har jag börjat förstå. Nu är det snart slut på maj, men det underlättar inte direkt eftersom det är just slutet av maj som är, om möjligt, ännu värre.

Nu vill jag inte verka svartsynt här, det är ju mycket trevligheter i maj ofta, men det är bara det att det inte riktigt spelar någon roll om det är trevligt eller otrevligt liksom, det är det här med att det är för mycket.

Fast jag känner mig rätt lugn i år. Orkar liksom inte hetsa upp mig för mycket över alla fester, vernissager, samtal, musikaluppträdanden, friluftsdagar, picknickar, konferenser, utvärderingsdagar, "mysa-med-klassen-dagar", läger, avslutningar eller ens höja på ögonbrynen åt betygssättandet.

Det löser sig nog helt enkelt i år med. Och snart är juni här.

Majkram!

Yes, we can.

Nehej. Kanske dags att göra något åt saken. Vadå för sak? Ja, det finns väl rätt många saker jag skulle behöva göra något åt. Men jag vägrar tro att jag är den enda som inte får saker gjorda som borde bli gjorda. Därför fortsätter jag i lugn och ro med detta. Det är mycket som hindrar mig hela tiden. Nu känner jag mig t ex hindrad av att det blåser ute. Oklart dock vad vinden har att göra med att min telefon behöver lämnas in, eller vad jag nu ska göra åt detta att jag råkade tappa den vid Picadilly Circus så att displayen krossades. Jag orkar inte leta upp kvittot och kolla in försäkringspappret, det är det som hindrar mig mest. Och tanken på att behöva betala pengar för eländet. Eller bli utan telefon ett tag. Eller nåt. Det är mycket som kan hindra en om man tänker efter noga.

Så, det bästa är väl att inte tänka efter så noga då. Antar jag. Bara GÖRA det. Allt kan bli gjort om man bara är en DOER, inte sant? "Yes, we CAN", som en rätt känd man sa en gång i tiden.

Ska se om jag kan TA TAG i lite saker nu då. Få det GJORT helt enkelt.

Snart.

Kram!