Gått och funderat lite på om jag ska våga mig på ämnet svärmor...
Men vad f, varför inte? För mig är ämnet aktuellt då vi besökte svärmor i helgen, fyllde år som hon gjorde.
På jobbet hamnade jag dessförinnan, och kanske inte av en slump, i några intressanta diskussioner kring svärmödrar. Det är så oerhört kul att märka, att om det är något som verkligen kan få igång ett samtal, och faktiskt ofta ett förvånansvärt personligt sådant, är just berättandet om svärmödrar. Om det inte är ens egen så berättas det gärna historier om andras. Man skulle ju kunna förledas att tro att svärmodern inte har samma betydelse idag, som hon kanske hade förr, men jag tror inte att så är fallet.
Historier om riktigt sadistiska svärmödrar är annars en favorit.... erkänn att du också tycker det! Vad är det som gör att man med en sådan skräckblandad förtjusning bara älskar att höra sådana? Själv älskade jag att höra min mor berätta om min farmor när jag växte upp. Mina föräldrar var unga föräldrar som faktiskt till en början tvingades bo hos min farmor och farfar för att klara sig. Mamma berättade att hon kunde komma hem efter långa arbetsdagar bara för att få sitta och titta på när farmor gav min pappa mat, hon fick inget... "Ja, men så höll du dig ju smal också", brukade pappa säga med ett flin och ett blink till mig, och mamma berättade indignerat vidare om alla schismer hon och farmor hade.
Faktiskt så hör man ju "svärmorshistorier" hela tiden forfarande, och nu har jag gått och funderat på vad som är den gemensamma nämnaren i dessa historier.
Ja, det är ju mannen. Tyvärr måste jag meddela att det är han som är problemet i de flesta fallen. Hans relation med sin mamma, det är det som är roten till det hela. Sedan kan ju det vara av olika slag, från "fall till fall", så att säga (doktor Josephine!?). Men en man (eller kvinna...) som inte kan säga ifrån till sin mor, inte kan sätta gränser för den personliga integriteten, han kommer att ge sin maka/make problem med sin svärmor.
Ja, ja, jag ska berätta om min svärmor... Fast egentligen räcker det ju att berätta något om min man... Han är känd för sin stora personliga integritet! Följaktligen har jag begåvats med en underbar svärmor som har detsamma!
Puss och gonatt!!!
Men vad f, varför inte? För mig är ämnet aktuellt då vi besökte svärmor i helgen, fyllde år som hon gjorde.
På jobbet hamnade jag dessförinnan, och kanske inte av en slump, i några intressanta diskussioner kring svärmödrar. Det är så oerhört kul att märka, att om det är något som verkligen kan få igång ett samtal, och faktiskt ofta ett förvånansvärt personligt sådant, är just berättandet om svärmödrar. Om det inte är ens egen så berättas det gärna historier om andras. Man skulle ju kunna förledas att tro att svärmodern inte har samma betydelse idag, som hon kanske hade förr, men jag tror inte att så är fallet.
Historier om riktigt sadistiska svärmödrar är annars en favorit.... erkänn att du också tycker det! Vad är det som gör att man med en sådan skräckblandad förtjusning bara älskar att höra sådana? Själv älskade jag att höra min mor berätta om min farmor när jag växte upp. Mina föräldrar var unga föräldrar som faktiskt till en början tvingades bo hos min farmor och farfar för att klara sig. Mamma berättade att hon kunde komma hem efter långa arbetsdagar bara för att få sitta och titta på när farmor gav min pappa mat, hon fick inget... "Ja, men så höll du dig ju smal också", brukade pappa säga med ett flin och ett blink till mig, och mamma berättade indignerat vidare om alla schismer hon och farmor hade.
Faktiskt så hör man ju "svärmorshistorier" hela tiden forfarande, och nu har jag gått och funderat på vad som är den gemensamma nämnaren i dessa historier.
Ja, det är ju mannen. Tyvärr måste jag meddela att det är han som är problemet i de flesta fallen. Hans relation med sin mamma, det är det som är roten till det hela. Sedan kan ju det vara av olika slag, från "fall till fall", så att säga (doktor Josephine!?). Men en man (eller kvinna...) som inte kan säga ifrån till sin mor, inte kan sätta gränser för den personliga integriteten, han kommer att ge sin maka/make problem med sin svärmor.
Ja, ja, jag ska berätta om min svärmor... Fast egentligen räcker det ju att berätta något om min man... Han är känd för sin stora personliga integritet! Följaktligen har jag begåvats med en underbar svärmor som har detsamma!
Puss och gonatt!!!
Det har du helt rätt i. Fast det kan ju oxå vara så att "du" har en fantastisk integritet oxå. Men absolut, har man en satkärring till svärmor så är det oftast inte henne det är fel på utan sin fru/make.
SvaraRaderaOch en själv som inte orkar/fixar att säga emot.