Läste i en tidning att bloggandet har blivit vår tids terapeut. Man får en kris och så börjar man blogga för att klara sig ur den.
Detta är ju fantastiskt. Eller? Hm, jag (som lider av paranoia och ser konspirationer överallt) kan inte låta bli att misstänka att det här skulle vara ännu ett steg i den "hjälp dig själv för samhället tänker minsann inte göra det längre pilutta dig-kampanj, vilken pågått en längre tid. Erkänn att det passar in? Om du tänker efter? Inte behövs det någon professionellt utbildad människa för att hjälpa mig! Jag kan hjälpa mig själv med hjälp av ett antal anonyma som (kanske) råkar stöta på min blogg på nätet. Lite jobbigt bara att välja vem jag ska lyssna på som ger mig råd. Tänk om jag råkar följa en högst olämplig rådgivares råd? Oops..
Och inte kan jag få någon att ta ansvar för det dåliga rådet heller, precis i linje med den kampanj som drivs. Skyll dig själv för dina dåliga val i livet, sorry babe.
Fast det är klart, om man ser det från en lite mindre aggressiv sida, så har väl dagboken varit vår terapeut i alla tider, fast i smyg. Och dagbokens varande har varit i ett starkt utrotningshotat läge länge, så jag säger bara yippe, leve bloggen (terapeuten)!
Snaaaaaaaark (valiumpåverkat)
Detta är ju fantastiskt. Eller? Hm, jag (som lider av paranoia och ser konspirationer överallt) kan inte låta bli att misstänka att det här skulle vara ännu ett steg i den "hjälp dig själv för samhället tänker minsann inte göra det längre pilutta dig-kampanj, vilken pågått en längre tid. Erkänn att det passar in? Om du tänker efter? Inte behövs det någon professionellt utbildad människa för att hjälpa mig! Jag kan hjälpa mig själv med hjälp av ett antal anonyma som (kanske) råkar stöta på min blogg på nätet. Lite jobbigt bara att välja vem jag ska lyssna på som ger mig råd. Tänk om jag råkar följa en högst olämplig rådgivares råd? Oops..
Och inte kan jag få någon att ta ansvar för det dåliga rådet heller, precis i linje med den kampanj som drivs. Skyll dig själv för dina dåliga val i livet, sorry babe.
Fast det är klart, om man ser det från en lite mindre aggressiv sida, så har väl dagboken varit vår terapeut i alla tider, fast i smyg. Och dagbokens varande har varit i ett starkt utrotningshotat läge länge, så jag säger bara yippe, leve bloggen (terapeuten)!
Snaaaaaaaark (valiumpåverkat)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar