Irrationell?

Har undanhållit sanningen här inser jag nu. Helt utan ond avsikt. Det är ju säkerligen minst 40 par strumpor som tvättas här varje vecka. Räknas in bör ju att barnen har idrott i skolan samt ett antal träningar i veckan också. Jag och mannen tränar faktiskt också några gånger, dock inte tillsammans (vilket inte har det minsta med strumporna att göra). Jag misstänker också att det ibland okynnesbyts lite här och där, helt utanför räkningen.

En del saker man gör är rätt irrationella egentligen.

Jag vet t ex inte varför jag hela tiden håller på och diskar för hand när jag har en diskmaskin!? Är tydligen så mycket jobbigare att plocka ur diskmaskinen, står där och diskar och diskar och bygger berg i stället. Jag tror att jag i hemlighet när en liten förhoppning om att det ska vara diskfritt, att allt ska stå på sina platser i skåpen. Att det ska vara sådär som på IKEA. Rena ytor.

Likadant är det med det där att jag inte kan sätta mig och läsa, studera, utan att allt ska vara klart på något vis först. Vilket inget någonsin ju är. Att barnen har en massa ogjorda läxor, papper som ska fyllas i någonstans, frågor som ska tas ställning till, oköpta höstskor eller uttalade otillfredställelser överhuvudtaget, stör min förmåga till koncentration av de högre konstarterna något så enormt också.

Suck vart tog min split vison vägen?! Börjar bli sådär som vissa påstår att män är, kan bara göra en sak i taget...

Fast, kanske kan jag inte skylla de ännu ogjorda studieuppgifterna bara på min irrationalitet. Det skulle kunna bero på det där som kallas lust och lathet också.

Kram!