Det som är botten i dig...

Både i går och i dag låg jag kvar en stund i sängen och drönade och lyssnade på P1. Programmet var det där lyssnare ringer in och säger sin åsikt och diskuterar med en programledare. Ett av de ämnen som diskuterades flitigt var "barnuppfostran".

En man vid namn Mats ringde in i går och menade, i korthet, att somliga barn behöver våld i sin uppfostran. De förstår inget annat språk. En kvinna från Kalmar, Malin, ringde lite senare in och tog upp att det otäcka med Mats samtal var att han låtit så normal, ja rent av klok. Mats var verbal, lugn och samlad -man lyssnade på honom. Det var skönt att Malin ringde in och sa detta kände jag, för hon hade precis rätt i sin iakttagelse. Mats lät riktigt sympatisk, trots att han de facto uppmuntrade till kriminella handlingar. Mot barn. Ungefär som Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson lät trevlig och klok i Lars Adaktussons debattprogram på tv8 häromkvällen.

Det gäller att vi lyssnar på verbala, smarta människor med öronen på skaft. Det är farligt lätt att vaggas in i psykopaters världsbild. Kanske för att, för att citera poeten Gunnar Ekelöf: Det som är botten i dig, är botten också i andra. Vi har alla ett mörkt rum inom oss. En del människor hittar nyckeln dit.

Men det är klart, man kan bli rätt trött när man hör en del klämkäcka människor ringa in och säga saker som: "man ska uppfostra barn med kramar!", "man ska vara DÄR", "man ska ha KÄRLEK och RAMAR". Ja, visst är allt detta absolut sant! Något annat säger jag inte. Men alla som har barn vet att man ibland inte orkar vara så som man vet att man borde vara. Det är lika bra att erkännas.

Vad gör du när du inte orkar vara en svenskt perfekt och pedagogisk förälder?

A: Blir MARTYR? (nu har du gjort mamma ledsen och jag orkar inte längre).
B: HOTAR? (om du inte slutar genast så tar jag ditt x-box-spel, eller kanske ; om du inte slutar genast skickar jag bort dig på uppfostringsanstalt?)
C:FRYSER UT? (ser inte, hör inte, pratar bara med syskonet).
D: AVSKILJER? (nu går du upp på ditt rum och stannar där tills du förstått vad du gjort).
E: SKRÄMMER? (höjer rösten, blir iskall, får svart blick, blir hysterisk etc).
F: KRÄNKER VERBALT? (jag vill inte ens skriva de fula ord som en del kanske tar till här...).
G: ANGRIPER BARNET SOM PERSON? (du är alltid så slarvig och klumpig, du är hopplös etc).

Men det är klart, detta är ju inget som vi svenskar gör mot våra barn alls. Aldrig. Vi har KÄRLEK och RAMAR.

Det som den där Mats sa, som lät klokt innan man skärskådade det, var bl a: vilken metod man än väljer att använda så innebär all form av uppfostran en slags kränkning, där den vuxne utövar makt. Vilket är då skadligast för barnet, en snabb örfil eller en mamma som ständigt är martyr och ger barnet dåligt samvete? Men, nehej du Mats. Nu försöker du jämföra äpplen och päron, det där har nämligen inget med varandra att göra, eftersom båda metoderna är lika förkastliga. Men det är precis så där som de går tillväga, manipulerarna, ställer saker som inte har med varandra att göra mot varandra. Så se upp med retoriken!

Mitt mål är i alla fall att vara en trygg, harmonisk mamma. En som lyssnar på och resonerar med mina barn. Jag vill ha tydliga regler med konsekvenser, jag vill vara bara kärleksfull och ha roligt med mina barn. Och så är det. Oftast.

KärleksfullKram