När vi kom hem från småland i dag så sken solen fortfarande och sände små strömmande vibbar av varma vårkänslor genom kroppen. Jag parkerade mig på balkongen med en tidning och en kopp kaffe efter att alla akuta "måsten" var avklarade. Grannar runt om i området har tagit fram sina grillar, hade jag noterat under den tidigare promenaden till affären, och en del har planterat blommor i sina utekrukor. Andra vårtecken, förutom den uppenbart uppvaknande naturen, är barn ute på gatan spelandes landhockey och par på promenad. Människorna tittar ut ur sina iden.
Men något annat är också omistligt att känna igen som vårtecken; RASTLÖSHETEN i kroppen. Den brukar man glömma bort varje år, men känna igen direkt när den kommer.
Det är så mycket jag vill, känner jag, men tyvärr är också ett annat vårtecken den bleka tröttheten. Energinivån har inte riktigt kommit ifatt själva viljenivån, jag är som ett batteri som inte laddat upp ännu... Då är det lätt att känna sig sådär lite hopplös, jag är lite som den längtande åskådaren i fönstret, jag vill gå ut, ta tag i saker, men blir kvar.
Fast jag vet inte...vad är det som jag så absolut måste ta tag i egentligen? Som jag MÅSTE göra? Ingenting, just nu i alla fall... Fast det finns ju mycket som skulle vara KUL att göra.
Ja, ja, jag får se när energin har laddat upp till apassad nivå för mina ambitioner. Tills dess tror jag att jag helt enkelt tar och relaxar lite här i kväll med min älskade lilla familj.
VårkänsloKRAM
Men något annat är också omistligt att känna igen som vårtecken; RASTLÖSHETEN i kroppen. Den brukar man glömma bort varje år, men känna igen direkt när den kommer.
Det är så mycket jag vill, känner jag, men tyvärr är också ett annat vårtecken den bleka tröttheten. Energinivån har inte riktigt kommit ifatt själva viljenivån, jag är som ett batteri som inte laddat upp ännu... Då är det lätt att känna sig sådär lite hopplös, jag är lite som den längtande åskådaren i fönstret, jag vill gå ut, ta tag i saker, men blir kvar.
Fast jag vet inte...vad är det som jag så absolut måste ta tag i egentligen? Som jag MÅSTE göra? Ingenting, just nu i alla fall... Fast det finns ju mycket som skulle vara KUL att göra.
Ja, ja, jag får se när energin har laddat upp till apassad nivå för mina ambitioner. Tills dess tror jag att jag helt enkelt tar och relaxar lite här i kväll med min älskade lilla familj.
VårkänsloKRAM
"Rastlösheten i kroppen" som du skrev, känner jag igen nu när det börjar bli mer och mer vår. Komiskt det där med grillandet oxå....känns som alla vill skynda på våren, åt det lite överdrivna hållet. Men men jag ska inte säga ngt för idag tog jag min första glass på bosses men det var i det kallaste laget faktiskt. Kram Elin
SvaraRaderaHe he, man är som i "blåsippan ute i backarna stå", klassiskt att man springer ut utan strumpor och skor för tidgt liksom, *fniss*.
SvaraRaderaJag vill oxå gå till Bosses snart! KRAM