Vill ha, behöver, måste ha, skulle vara bra om jag hade eller bara måste ha helt enkelt.
Vårkänslor, solljus och analkande resa till sydligare breddgrader tvingar fram en del egobegär hos mig...
(Paus i ämnet, eftersom jag råkade se en grannkatt komma hemspringande när han såg sin husse komma hem på cykeln. Svansen rakt upp och med ivriga ben. Det hugger till i mig av längtan efter min katt. Jag ser framför mig hur han brukade komma hemrusande när han hörde vår bil. Jag ser hur han sitter på fönsterbläcket och otåligt väntar på att bli insläppt. Går denna sorglängtan någonsin över? Känns inte så. Vill ha min katt igen, nu.)
Hur tänkte jag när jag bokade resa vid den här tiden egentligen? Smartass. April är fattigmånad för mig när båda barnen fyllt år. Vad kan jag packa med för chict måntro? Finns det några godbitar i min non existent walk in closet kanske? Det sorgliga, men sanna svaret är: nej. Och du som kluckar överlägset med höjt ögonbryn åt detta påstående och tänker "så säger alla kvinnor" kan sluta tänka så genast, för detta är absolut sant.
Några gamla solkiga kjolar med lösa trådar hängande och lös reså och dylikt. Några gamla dito linnen. Trista T-shirttoppar, som blivit omoderna efter ett år. Ett par småtrasiga koftor. Ingen klänning. Och det värsta av allt, INGA SKOR. Alla är trasiga och slitna på olika sätt.
Bikinin kan kanske duga, även om den inte är så rolig precis. Men å andra sidan är inte min chock-vit-blå-vinterbleka kropp det heller.
Jag erkänner, I admit, jag är skyldig. Skyldig till att försaka min egen garderob framför barnens.
Jag brukar ju mest vara på jobbet eller hemma, så varför lägga så mycket energi på min outfit? Who cares liksom. Och snart är det en annan årstid igen.
Men, hjälp! Mina resekompisar är typ rätt mycket yngre än jag och alltid så snyggt klädda! Yielp. Gulp. Vad ska jag göra? Se ut som lantistanten som är med som ett förkläde kanske?
Hade nog inte riktigt tänkt igenom det här inser jag.
Någon som kan bistå med en akutplan?
RuggslitenKram
Vårkänslor, solljus och analkande resa till sydligare breddgrader tvingar fram en del egobegär hos mig...
(Paus i ämnet, eftersom jag råkade se en grannkatt komma hemspringande när han såg sin husse komma hem på cykeln. Svansen rakt upp och med ivriga ben. Det hugger till i mig av längtan efter min katt. Jag ser framför mig hur han brukade komma hemrusande när han hörde vår bil. Jag ser hur han sitter på fönsterbläcket och otåligt väntar på att bli insläppt. Går denna sorglängtan någonsin över? Känns inte så. Vill ha min katt igen, nu.)
Hur tänkte jag när jag bokade resa vid den här tiden egentligen? Smartass. April är fattigmånad för mig när båda barnen fyllt år. Vad kan jag packa med för chict måntro? Finns det några godbitar i min non existent walk in closet kanske? Det sorgliga, men sanna svaret är: nej. Och du som kluckar överlägset med höjt ögonbryn åt detta påstående och tänker "så säger alla kvinnor" kan sluta tänka så genast, för detta är absolut sant.
Några gamla solkiga kjolar med lösa trådar hängande och lös reså och dylikt. Några gamla dito linnen. Trista T-shirttoppar, som blivit omoderna efter ett år. Ett par småtrasiga koftor. Ingen klänning. Och det värsta av allt, INGA SKOR. Alla är trasiga och slitna på olika sätt.
Bikinin kan kanske duga, även om den inte är så rolig precis. Men å andra sidan är inte min chock-vit-blå-vinterbleka kropp det heller.
Jag erkänner, I admit, jag är skyldig. Skyldig till att försaka min egen garderob framför barnens.
Jag brukar ju mest vara på jobbet eller hemma, så varför lägga så mycket energi på min outfit? Who cares liksom. Och snart är det en annan årstid igen.
Men, hjälp! Mina resekompisar är typ rätt mycket yngre än jag och alltid så snyggt klädda! Yielp. Gulp. Vad ska jag göra? Se ut som lantistanten som är med som ett förkläde kanske?
Hade nog inte riktigt tänkt igenom det här inser jag.
Någon som kan bistå med en akutplan?
RuggslitenKram
Vet du att om du bara hade varit ungefär dubbelt så stor (och haft en helt annan stil *asg*) skulle du ha fått ta vad du ville ur mn garderob. Inte så spänande den heller, förstås, men... Inte samma gamla vanliga heller.
SvaraRaderaMitt fattigmanstips är att tänka som Maria Montazami. Typ så här: Problemet är att jag passar i allt och ser lika snygg ut vad jag än tar på mig. Därför har jag inget som känns sådär lite extra snyggt.
Fattar du? Du är ju snyggast i sällskapet hur som helst! :)
Trevlig resa!
Håller med förgående inläggare! Du är snyggast i sällskapet! :) Italianos se upp för här kommer en snygg svensk blondin.
SvaraRaderabara att kolla ner i min väska och om du hittar ngt som faller dig i smaken får du gärna låna av mig :)
Hmm undra vad jag ska packa med mig för skor????
Kramelikram Darling!
Tack Maria för dina stöttande ord och supersnälla råd! =) Ja, visst,Maria Montazami är ju sååå skööön, helt enkelt, så ska man tänka =) *fast hon känns inte lika fattig som jag riktigt...*
SvaraRaderaElin, du är också bara för snäll helt enkelt, även om du ljuger! ;-) DU är PUMAN i sällskapet! Vet inte vad italianosarna gillar gamla fuskblondiner med utväxt...
Gräver gärna lite i din väska, du har alltid så glammiga snygga clothes! Tyvärr tror jag inte vi kan dela skor, jag har ju typ barnstorlek... Men mannen lovade mig att jag skulle få shoppa lite i morgon om jag är snäll...
KRAMKRAMKRAM
Jag ska upplysa Niklas om din makes positiva shoppinhinställning, hi,hi.
SvaraRaderaFattar du hur avundsjuk jag är på er resa? Jag är SÅ i behov av att göra kul saker just nu, fast benet stoppar upp det hela ett tag framöver, men jag tror jag är på rätt rehabväg!!!
(Råkade logga in på Niklas konto, men det är jag, Lotta, som skriver)
KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM
Nästa gång är du med Lotta! Jag saknar dig så mycket så det inte är klokt! Jobba på med rehab så vi kan träffas och ha lite kul snart!
SvaraRaderaSTOR KRAM!