Jaha hade tänkt skriva lite nu, men så ser jag på klockan att jag måste kasta mig i bilen igen för att åka och hämta dottern på friidrottsträningen i Campushallen. Jag manar på sonen att skynda sig att klä på sig, för på vägen hem ska vi åka och handla. Jag fick dock lite sovmorgon i morse, innan det var dags att åka och lämna henne på träningen. Mannen fick snällt pallra sig iväg för att vara med på städ- och röjardag ute på LFF:s fotbollsplaner.
Min plan är att jag kanske kan fortsätta skriva det här inlägget senare!
Hej så länge.
Hej igen!
Jaha, något är visst fel kunde jag konstatera när sonen kurade ihop sig som ett plåster på mig och huttrade och frös när vi var ute. Visst är det tråkblåsigt, men han är inte den som fryser i första taget. Försökte få lite handling gjord, men han bara gnydde. Hem och ta febern, självklart feber, 39 grader. Gjorde lunch och bäddade ner honom i soffan framför teven. Nu förstår jag varför han inte vann på utevarvet på idrotten igår, som han brukar. Fast han har varit förkyld, hes och just i går fick jag en misstanke om att han hade något i luftrören, så som han lät. Det är inte lätt när man har en son som är av den sorten att han kör på för fullt, tills han stupar. Han vill absolut inte veta av att han ska ta det lugnare eller vara hemma från skolan eller liknande.
Så vad kan denna lördag ha i sin beredskap åt mig nu då? Mannen kom hem från fotbollsplanerna och gick genast ut och började beskära äppelträden. Själv skulle jag också behöva ta mig ut och köra en löprunda. Hemmet skulle behöva en veckostädning, hm, den är det inte många i familjen som vill ha första tjing på. Märkligt. Tvätten har hopat sig.
Och ändå. Något inom mig knackar på och vill ut. Viskar lite försiktigt att kanske skulle du försöka göra något roligt någon gång också. Roligt? Vad är det egentligen som jag skulle vilja göra som är så roligt? Det är svårt att veta, jag hör inte mina egna tankar för vardagsbruset med allt som ska göras är det enda som hörs.
Varför skjuta upp till morgondagen det som ska göras i dag? Eller varför göra i dag det som kan skjutas upp till morgondagen? Eller varför göra i dag det som kan skjutas upp till månen?
Och så en liten, vass, otäck rädsla i magen, tänk om askan från Islands vulkan fortsätter att sprida sig över Europa så lång tid att jag och mina väninnor inte kan åka till Italien 1 maj som vi bokat!!! Det vore just ett straff från ovan. Det som jag verkligen har att se fram emot, det ROLIGA. Ber en stilla bön.
Min plan är att jag kanske kan fortsätta skriva det här inlägget senare!
Hej så länge.
Hej igen!
Jaha, något är visst fel kunde jag konstatera när sonen kurade ihop sig som ett plåster på mig och huttrade och frös när vi var ute. Visst är det tråkblåsigt, men han är inte den som fryser i första taget. Försökte få lite handling gjord, men han bara gnydde. Hem och ta febern, självklart feber, 39 grader. Gjorde lunch och bäddade ner honom i soffan framför teven. Nu förstår jag varför han inte vann på utevarvet på idrotten igår, som han brukar. Fast han har varit förkyld, hes och just i går fick jag en misstanke om att han hade något i luftrören, så som han lät. Det är inte lätt när man har en son som är av den sorten att han kör på för fullt, tills han stupar. Han vill absolut inte veta av att han ska ta det lugnare eller vara hemma från skolan eller liknande.
Så vad kan denna lördag ha i sin beredskap åt mig nu då? Mannen kom hem från fotbollsplanerna och gick genast ut och började beskära äppelträden. Själv skulle jag också behöva ta mig ut och köra en löprunda. Hemmet skulle behöva en veckostädning, hm, den är det inte många i familjen som vill ha första tjing på. Märkligt. Tvätten har hopat sig.
Och ändå. Något inom mig knackar på och vill ut. Viskar lite försiktigt att kanske skulle du försöka göra något roligt någon gång också. Roligt? Vad är det egentligen som jag skulle vilja göra som är så roligt? Det är svårt att veta, jag hör inte mina egna tankar för vardagsbruset med allt som ska göras är det enda som hörs.
Varför skjuta upp till morgondagen det som ska göras i dag? Eller varför göra i dag det som kan skjutas upp till morgondagen? Eller varför göra i dag det som kan skjutas upp till månen?
Och så en liten, vass, otäck rädsla i magen, tänk om askan från Islands vulkan fortsätter att sprida sig över Europa så lång tid att jag och mina väninnor inte kan åka till Italien 1 maj som vi bokat!!! Det vore just ett straff från ovan. Det som jag verkligen har att se fram emot, det ROLIGA. Ber en stilla bön.
Nu är jag här igen! Kväll nu. Löprundan runt ån gjorde underverk! Kör alltid lite övningar efteråt också på min matta och med pilatesbollen. Skönt! Sonen fick febernedsättande och det gjorde också underverk med hans tillstånd, han och fadern kunde spela x-box-spel en bra stund och sedan var syrran snäll och lekte fint med lego med honom för en gångs skull!
Jag gjorde mig fin för lördagskväll och mannen lagade en underbar middag, under tiden spelade vi Eldkvarn på Spotify, helt underbart! Efter serien "Mauros och Pluras kök" är vi frälsta. Moneybrother och Marit Bergman var för övrigt helt perfekta häromkvällen, så vi kör Marit sedan. Middagen avnjöt vi med gott vin och levande ljus. Sedan inträffar något konstigt. Vi kan verkligen inte enas om kvällens tv-program. Den manliga delen av familjen år således nere i källaren och spelar x-box och den feminina delen stannar och kollar körslaget. Vi ÄLSKAR körer hon och jag.
Detta är kanske framtiden. Vi sitter på olika plan. Skönt att jag har en dotter.
LördagsKRAM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar